Analys av standardbeskrivning rörande utsläppsrätter
Research Project , 2019 –

För att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt är ett pris på koldioxid centralt. Ett sådant pris kan erhållas genom en koldioxidskatt eller genom ett system med handel med utsläppsrätter. I det senare måste varje aktör ha en utsläppsrätt för varje ton de släpper ut. Det totala utsläppsutrymmet är begränsat av antalet utsläppsrätter som utfärdats av t ex regeringen i ett nationellt handelssystem eller av EU gemensamt. På engelska talar man om cap-and-trade vilket egentligen är en bättre benämning, eftersom betydelsen av att sätta ett tak, ett cap, klart och tydligt framgår. Det är taket som bestämmer vad utsläppsnivån blir och handeln ger incitament att minska utsläppen där det är billigast.
En intressant fråga som uppstår nu är hur utsläppen påverkas av eventuella ytterligare klimatpolitiska styrmedel eller individuella frivilliga åtgärder inom ramen för ett system med handel med
utsläppsrätter. Vad händer t ex om individer avstår från att flyga? Eller om regeringen subventionerar vindkraft eller kärnkraftverk?
Standardsvaret från många ekonomer är att sådana åtgärder inte påverkar de totala utsläppen alls. Om en aktör inom ramen för den handlande sektorn släpper ut mindre så kommer efterfrågan på
utsläppsrätter minska och någon annan aktör kan orsaka ett lika stort utsläpp istället. Det här argumentet har förts fram i en lång rad energi- och klimatpolitiska sammanhang i Sverige de senaste
åren:


• Magnus Nilsson har t ex argumenterat för att det inte är ett problem ur klimatsynpunkt om raffinaderiet PREEM i Lysekil expanderar sin verksamhet och därmed ökar sina utsläpp från
1,7 till 3,4 miljoner ton per år, eftersom dessa utsläpp är reglerade av handelssystemet och där finns redan ett tak. Så här skriver han på sin blogg: ”Regeringen borde skrota alla planer
på att detaljreglera koldioxidutsläppen från verksamheter inom utsläppshandeln. Att detaljreglera Preem ger ingen ytterligare klimatnytta.” 

 
• På DN Debatt (29/10-2018) skriver fyra tunga forskare i miljöekonomi att: ”Då handelssystemet bestämmer totala utsläppsnivån i EU betyder det att anställda på universiteten kan flyga eller ta sparken, det ändrar inte mängden klimatgaser i atmosfären. (…) Samma logik gäller för universitetens energianvändning. Om lamporna vid svenska universitet släcks eller inte har ingen betydelse ur klimatsynpunkt.”

Jag kommer hädanefter beskriva detta som standardbeskrivningen av hur handel med utsläppsrätter fungerar och på ett grundläggande plan är den här beskrivningen korrekt. Är taket satt så är det satt,
skulle man kunna säga. Syftet med det här projektet är att trots allt att analysera om den här beskrivningen håller hela vägen. Är det en korrekt och fullständig beskrivning av hur handel med utsläppsrätter fungerar – eller är det bara halva sanningen?

Participants

Christian Azar (contact)

Professor vid Chalmers, Space, Earth and Environment, Physical Resource Theory

Funding

Chalmers

Funding Chalmers participation during 2019–

Related Areas of Advance and Infrastructure

Sustainable development

Driving Forces

Energy

Areas of Advance

More information

Latest update

2019-08-27