Trots pågående satsningar på miljövänligare alternativ är vi i dagsläget beroende av förbänningsmotorn för att tillgodose det globala transportbehovet. Avgaser från förbränningsmotorer innehåller en mängd luftföroreningar bland annat sot, eller så kallade avgaspartiklar. Luftburna partiklar har tillsammans med marknära ozon identifierats som de enskilt värsta luftföroreningarna i EU ur hälsoperspektiv. Man räknar med att upp till 40% av Europas tätortsbefolkning under senare år utsatts för partikelhalter som överskrider de nivåer som satts för att värna befolkningens hälsa.
Ett sätt att minska utsläppen av partiklar från förbänningsmotorer är att låta avgaserna passera genom ett keramiskt filter. Efterhand som mängden partiklar i filtret ökar, så ökar också tryckfallet över filtret och det är därför nödvändigt att antingen kontinuerligt, eller med ett visst intervall, förbränna partiklarna. Syftet med avhandling är att utveckla experimentella och numeriska metoder för att studera hastigheten med vilken partiklarna förbränns, samt hur olika experimentella förhållanden påverkar förbränningshastigheten.
En kemisk reaktor för partikelförbränningsförsök i laboratorieskala har konstruerats. Framförallt syntetiska partiklar, men också partiklar uppsamlade från bilar har studerats. Merparten av försöken har utförts i frånvaro av katalysator, men en särskild studie med fokus på hur kontaktytan mellan katalysator och partikel påverkar förbränningshastigheten ingår också.