Allan Savory och holistiskt bete – en kritisk granskning

Report, 2015

Allan Savory, biolog från Zimbabwe, upphovsmannen bakom holistiskt bete samt grundaren av Savoryinstitutet, har fått stor uppmärksamhet internationellt de senaste åren, särskilt efter sitt både hyllade och kritiserade framträdande på TED i februari 2013. Kortfattat kan holistiskt bete beskrivas som planerat, intensivt rotationsbete med syfte att binda kol och vatten i marken. Det så kallade holistiska ramverket för beslutsfattande är ett planeringsredskap för effektivt resursutnyttjande och måluppfyllnad, och det som ytterst skiljer holistiskt bete från andra rotationsbetessystem. Metoden är adaptiv, flexibel och fri från fasta regler, men vilar på en rad grundläggande principer, t.ex. att tamboskap som sköts på ett sätt som härmar ”naturligt bete” av vilda gräsätare kan stoppa ökenutbredningen. Holistiskt bete påstås bl.a. kunna öka växtproduktionen och markens förmåga att infiltrera och behålla vatten, stoppa markdegradering och förbättra leverne och lönsamhet för boskapsskötare. Nyligen lanserade Savoryinstitutet idén att holistiskt bete även kan omvända klimatförändringarna genom att lagra in så mycket kol i marken att atmosfärens koldioxidhalt kan sjunka till förindustriell nivå på några årtionden. Detta påstående förefaller vara baserat på ett antagande om en inlagring av 2,5 ton C per ha och år, räknat över 5 miljarder ha (motsvarande en tredjedel av världens landyta), och knappa 40 år. Savory har under åren kritiserats för bristande vetenskapligt stöd i förhållande till de påståenden som gjorts. Denna rapport syftar till att granska vilket vetenskapligt stöd som ligger till grund för metodens påstådda effekter, särskilt gällande klimatet. Savoryinstitutets forskningsportfölj innehåller 11 vetenskapligt publicerade studier som visar att holistiskt bete kan prestera bättre än konventionellt bete eller inget bete, i olika avseenden. Men studierna är relativt begränsande i tid, plats och mängd analyserad data. Vidare är resultaten från olika studier inte alltid samstämmiga, och förändringarna i de flesta fall relativt små. Tre stora, oberoende och vetenskapligt publicerade sammanställningar på effekterna av holistiskt bete, publicerade mellan 2000 och 2014, har samstämmigt kommit fram till att holistiskt bete inte är överlägset andra betessystem. Metodens påstådda fördelar förefaller därmed vara starkt överdrivna och/eller sakna brett vetenskapligt stöd. Kanske är det holistiska ramverket för beslutsfattande och det systemtänkande och planering utövare utbildas i, de viktigaste faktorerna för den framgång många utövare upplever och rapporterar om, snarare än själva betessystemet i sig. Och kanske är det därför tidigare studier som exkluderat den dimensionen inte kunnat påvisa några skillnader jämfört med konventionella metoder. En kolinlagring i nivå med den Savoryinstitutet uppgett är sju gånger högre än den genomsnittliga nivå som rapporterats för gräsmarker till följd av förbättrad betesskötsel, baserat på en sammanställning av över 30 studier från tio länder. En enkel beräkning i denna rapport visar att den totala kolinlagringspotentialen under mycket gynnsamma omständigheter inte överstiger 0,8 ton C per ha och år, eller 27 miljarder ton C totalt på 1 miljard ha betesmark, under loppet av 100 år – vilket motsvarar mindre än 5% av de totala utsläppen av kol sedan början av den industriella revolutionen. Vidare kan en inlagring av 0,8 ton C per ha och år inte täcka ens 10% av nuvarande årliga utsläpp av kol. Holistiskt bete kan därmed inte omvända klimatförändringarna. Ett storskaligt införande av holistiskt bete på 5 miljarder ha (mottsvarande en tredjedel av världens landyta) är mycket orimligt. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO har uppskattat att maximalt 350 miljoner ha grässlätt rimligen skulle kunna placeras under någon form av förvaltning med syfte att öka kolinlagring till år 2020. Det är allmänt känt och vida accepterat att ett allt för intensivt, eller okontrollerat, bete kan leda till markdegradering, eftersom det minskar växtligheten och därmed vegetationens förmåga att skydda marken mot erosion, vilket i sin tur leder till förlust av mark- och vegetationsbundet kol. Savory har hävdat att två tredjedelar av världens landareal håller på att förvandlas till öken. Det är starkt överdrivet; däremot råder inga tvivel om att markdegradering är ett stort problem, med upp emot 1,2 miljarder ha degraderad mark globalt, delvis orsakat av överbete. För att vända den här utvecklingen krävs förbättrade skötselmetoder, däribland betesskötsel. Men bete i sig leder inte automatiskt till att markens kolförråd ökar. Om skötselmetoder däremot representerar en förbättring av rådande skötselmetoder kan det gynna kolinlagringen under en begränsad tid, särskilt på misskötta marker som är utarmade på markkol. (...forts i rapport)