Mantelfria fjärrvärmerör

Report, 2005

Tidigare studier har visat att polyuretanisolering (PUR) i sig fungerar som skydd mot inträngande vatten om den är av god kvalitet, det vill säga inte innehåller sprickor, håligheter eller andra defekter. Däremot diffunderar vattenånga lätt igenom PURisoleringen. Detta vållar dock inga problem så länge medieröret är varmare än isoleringens ytskikt då den höga temperaturen gör att ångan aldrig kan kondensera och orsaka fuktproblem. Vad som händer med isoleringen i fjärrvärmerör utan mantel som är förlagda i mark där grundvattennivån periodvis når över rören har tidigare inte studerats i detalj. I föreliggande projekt har undersökts i vilken omfattning fukt trängt in i PURisoleringen på två meterlånga fjärrvärmerörsträckor utan mantel som under fyra år varit förlagda i mark där grundvattennivån periodvis varit så hög att rören helt legat under vatten. Därutöver har även undersökts om den oskyddade isoleringen på något sätt skadats av den omgivande kringfyllningen. Undersökningarna utfördes i huvudsak genom att provkroppar togs ur isoleringen enligt bestämt schema så att alla delar av isoleringen blev representerade. Dessa analyserades främst med avseende på fuktinnehåll. Mätningar utfördes även med fuktindikator för att lokalisera eventuell fukt i isoleringen. Dessutom mättes resistansen på de fyra larmtrådar som respektive rör är försedda med. Resultaten av fuktanalysen jämfördes sedan mot mätningarna med fuktindikatorn och larmtrådsmätningarna. Resultaten visar att PUR-isoleringen förblir torr så länge medieröret är varmt även om grundvattennivån stiger över rörhjässan bara isoleringen inte innehåller några defekter som sprickor eller håligheter. Isoleringen närmast det varma medieröret torkar snarare ut något, mitt i isoleringen förblir fuktkvoten oförändrad. Endast i det yttre isoleringsskiktet tränger fukt in något. Om defekter finns i isoleringen så kan vatten tränga ända in till medieröret. Fuktspridningen kring felstället blir dock begränsad, vilket inte är fallet hos vanliga rör med mantel. Resultaten visar även att den oskyddade isoleringen förblir oskadad när rören är förlagda i sand som närmaste kringfyllning och inga temperaturrörelser sker. PURisoleringens mekaniska och isoleringstekniska egenskaper visar inte på kort sikt på några märkbara förändringar. Vad som händer på lång sikt om isoleringen utsätts för fukt går har dock inte studerats närmare. Ur produktions- och transporthänseende är det sannolikt nödvändigt med någon form av mantelrör. Men det tycks vara möjligt att använda mantelfria rörkonstruktioner under förutsättning att PUR-skummet är fritt från defekter där vatten i vätskeform kan ta sig in. Vad gäller utbredningen av en fuktskada är det till och med gynnsamt om det ångtäta mantelröret inte finns – vattenångan kan då diffundera ut från röret istället för att sprida sig längs med. Man skulle kunna tänka sig att förse rören med någon enklare typ av mantel så länge rören inte skall förläggas i grova fyllningsmaterial eller utsättas för stora temperaturvariationer.