Vilka styrmedel har ökat personbilarnas energieffektivitet i Sverige?

Report, 2009

Ett antal styrmedel har införts för att minska koldioxidutsläppen i transportsektorn. Alla styrmedel har inte haft som syfte att minska bränsleförbrukningen. Syftet med denna rapport är att ge en bild av hur utvecklingen av bilarnas energieffektivitet har sett ut, vilka styrmedel som har funnits och vilken styrning de har haft mot minskad bränsleförbrukning. Den genomsnittliga bränsleförbrukningen av nysålda bilar i Sverige har sjunkit sen 2005. Under samma period har den genomsnittliga vikten och effekten fortsatt öka. Den största skillnaden i marknaden är ett skifte från en dominans av bensinbilar till en ökad andel dieseldrivna bilar och bilar som kan drivas på alternativa drivmedel. Den ökade andelen dieselbilar har bidragit till den minskade bränsleförbrukningen, medan för de sk flexifuelbilarna har ingen minskning av den säljviktad bränsleförbrukning skett (dock har dessa bilar lägre koldioxidutsläpp om de körs på etanol). De styrmedel som har haft en styrande effekt mot ökad energieffektivisering är främst bränsleskatter, den nya fordonsskatten samt EU-kraven. En stor del av den minskade förbrukningen kan förklaras genom de kraftigt stigande bränslepriserna inklusive skatterna. EU-kraven har haft en styrande effekt på marknaden då de ökat tillgängligheten av fordonsmodeller med lägre förbrukning. Fordonsskatten, om än styrande är en jämförelsevis liten utgift jämfört med andra subventioner och kostnader. Miljöbilspremien har delvis haft en styrande effekt när det gäller försäljning av bilar med utsläpp under 120 g CO2/km men då bränsleförbrukningsgränsen för bilar drivna med alternativa bränslen varit så hög så har det inte funnits några incitament att välja bilar med lägre bränsleförbrukning inom denna kategori. Samtidigt har bilar som drivits med alternativa bränslen fått andra förmåner i form av parkeringssubventioner och undantag från trängselskatt. Reduktionen av förmånsvärdet för bilar har inga specifikationer i bränsleförbrukning knutna till sig och den har därmed bara en styrande effekt mot ny teknologi som alternativa drivmedel och hybriddrift. Det enda nationella styrmedlet mot ökad effektivisering av bilar som kan köras på alternativa drivmedel är fordonskatten. Det låga trycket på att effektivisera alternativdrivna bilar försvagas ännu mer när man väljer att ersätta miljöbilspremien med 5 års fordonsskattebefrielse. Styrmedlen har haft fördel av timingen då det genom medias intresse för klimatfrågan har funnits ett intresse och en vilja att göra något. Under samma period har också bränslepriserna ökat kraftigt vilket också har höjt medvetenheten och viljan att köpa bilar med lägre förbrukning. Hade samma styrmedel införts under en annan samhällsdebatt hade deras genomslagskraft kanske inte varit lika stor. Kombinationen av styrmedel har antagligen också varit till nytta även om det har ökat möjligheterna till sk fripassagerare dvs. en del personer hade köpt samma bil oavsett den extra subventioneringen. Detta har ökat de totala kostnaderna för styrmedlen. Rapporten har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket inför arbetet med den 5:e nationalrapporten till UNFCCC.