Utvärdering av några proportionalitetsmetoder för beräkning av säkerhetslager

Report, 2010

För att på ett rimligt korrekt sätt dimensionera säkerhetslager måste man utgå från önskad servicenivå, variationer i efterfrågan, antal inleveranstillfällen per år, ledtidens längd och ledtidens variation. Företag använder emellertid trots detta i stor utsträckning metoder som sätter säkerhetslagret proportionellt mot efterfrågans storlek, så kallade proportionalitetsmetoder. Syftet med den här studien är att analysera vilka konsekvenser användning av tre olika proportionalitetsmetoder får med avseende på kapitalbindning jämfört med att använda en metod som utgår från ovan nämnda faktorer. De erhållna resultaten visar att samtliga proportionalitetsmetoder medför avsevärt mycket högre kapitalbindning i säkerhetslager för att uppnå samma önskade medelser-vicenivå. För praktiskt taget alla de studerade fallen krävs betydligt mer än dubbelt så stor kapitalbindning. Proportionalitetsmetoderna medför också betydligt större spridning i erhållna servicenivåer mellan enskilda artklar än vad servicenivåmetoden gör. Vissa artiklar får mycket låga servicenivåer medan andra får för höga servicenivåer. En uppenbar slutsats av den genomförda studien är att de tre studerade proportionalitetsmetoderna är klart underlägsna metoder som tar hänsyn till hur mycket efterfrågan varierar och hur lång ledtiden är. De kan därför inte rekommenderas att användas på det sätt de tillämpats här, dvs genom att vid säkerhetslagerberäkning välja samma procentandel av efterfrågan per år, samma antal dagars efterfrågan respektive samma procentandel av efterfrågan under ledtid för samtliga artiklar.