Avloppsutsläpp och mikrobiologisk påverkan i råvattentäkten Göta älv

Report, 2007

Hälsosäkert dricksvatten är en angelägenhet svenska kommuner måste prioritera, då vattenburna sjukdomsutbrott ofta är förknippade både med stora samhällskostnader och förlorat konsumentförtroende. Världshälsoorganisationen WHO förespråkar idag riskanalys som verktyg för att effektivt förebygga risken för vattenburen smitta. Riskanalysen startar med en kartläggning av mikrobiologiska spridningskällor inom avrinningsområdet. Faroidentifiering inom råvattentäkten följs sedan av motsvarande genomgång av risker inom vattenberedning och distribution. När väl en identifiering och kvantifiering av patogenkällor i råvattnet genomförts, kan vattenberedningen anpassas så att risken för vattenburen smitta kontrolleras till en av samhället accepterad nivå. I denna rapport ges ett exempel på hur en kartläggning av mikrobiologiska spridningskällor i en ytvattentäkt för 700 000 personer kan gå till. Fallstudien har alltså omfattat Göta älv, och fokus ligger på avloppssystemen, något som motiveras av att flera tidigare vattenburna utbrott i Sverige kunnat kopplas till avloppsförorening. Kartläggningen har tagit sin utgångspunkt i de miljörapporter som kommunerna sammanställer vad gäller utsläpp av såväl renat som orenat (bräddat) avloppsvatten till recipient. Rapporter från 2004 har granskats och beskrivningen har utökats med mer detaljerade utsläppsdata som kommunerna internt registrerat. Till råvattentäkten Göta älv förs avloppsvatten från omkring 100 000 personer genom det kommunala avloppssystemet. Insamlade uppgifter från Göteborg, Ale, Kungälv, Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg, vilka varit av varierande kvalitet och detaljeringsgrad, har sammanställts för att beskriva den totala avloppsbelastningen till Göta älv. Utsläpp i form av volym per dygn har jämförts med den mikrobiologiska haltvariationen vid två nedströms liggande kontrollstationer. Även betydelsen av nederbörd och flöde studerades. Jämförelsen har omfattat traditionella fekala indikatororganismer (E. coli, sulfitreducerande clostridier, colifager) samt patogena bakterier (E. coli O157/EHEC och Campylobacter), virus (noro- och enterovirus) och parasiter (Giardia och Cryptosporidium). Resultaten visar att mikrobiologiska halter i älven i hög grad samvarierar med utsläpp av avloppsvatten; bräddningar, nödavledningar, samt utgående från avloppsreningsverken. Vid nederbörd var bräddning mer regel än undantag i flertalet kommuner. De högsta patogenhalterna i råvattnet, och därmed förhöjda riskerna för dricksvattnet, kan alltså väntas vid regniga förhållanden. På goda grunder kan man hävda att åtgärder för att minska patogenutsläppen från de kommunala avloppssystem avsevärt skulle minska patogenhalterna i hela Göta älv. Rapporten visar också på den stora variationen både vad gäller utsläppsmängder och grad av kontroll på patogenspridande avloppsflöden. Denna kartläggning kan utökas på många sätt, och fortsatt forskningsbehov finns kring patogenhalter i bräddavlopp, modellering av mikrobiologisk transport samt betydelsen av andra patogenkällor.