Vad tycker seniorer om senior- bostäder och vilka flyttar dit? Resultat från projekt DIABAHS: Dialog Bygg Hållbart för Seniorer

Report, 2019

Bostadsförsörjningen för seniorer är en angelägen samhällsfråga på grund av att allt fler blir äldre i befolkningen. Det byggs för få bostäder generellt och för få som specifikt svarar mot seniorers behov. Boendemiljön är en viktig livsmiljö på äldre dar. Frågan om äldres bostäder på bostadsmarknaden knyter an till diskussionen om kvarboende och frågan om hur vi skapar ett socialt hållbart samhälle.

Den här rapporten är ett resultat av ett forskningsprojekt som pågick mellan hösten 2016 och våren 2019 – projekt DIABAHS (Dialog Bygg Hållbart för Seniorer). Syftet med projektet var att undersöka hur man kan skapa hållbara bostäder för seniorer, och vilken betydelse som dialog har i det avseendet. Projektet var ett samarbete mellan Chalmers, Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik samt Göteborgsregionen, FoU i Väst.

De exempel som ingick i projektet valdes för att beskriva processer knutna till planering, byggande och inflyttning till nybyggda seniorbostäder i kommuner av olika storlek. De exempel som beskrivs i den här rapporten utgörs av hyresrätter som ägs av kommunala fastighetsägare. Fokus för den här studien var hyresgästernas perspektiv, vilket har fångats med hjälp av enkäter och intervjuer.

Rapporten beskriver hyresgästernas upplevelser av sina nya bostäder, motiv till att flytta och motiv till att välja den aktuella bostaden. Vidare beskrivs vad som kännetecknar den grupp som flyttar till nybyggda senior- och trygghetsbostäder samt deras perspektiv på vad som kännetecknar bra bostäder för seniorer.

Resultatet visar att den grupp som flyttade till seniorbostäderna var i genomsnitt 79 år med en variation på mellan 61 och 97 år. De flesta var kvinnor och i två av tre exempel var det främst ensamhushåll som flyttade in. De flesta upplevde sin hälsa som någorlunda god till god. Gruppen mellan 75 och 84 år uppgav dock sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen på nationell nivå. Välbefinnandet bland hyresgästerna visade sig vara god och de flesta klarade att utföra vardagliga sysslor på egen hand.

Det var fler som använde hemtjänst än genomsnittsbefolkningen innan inflyttning (31 %). Efter inflyttningen hade den gruppen minskat till 23 procent. Skillnaden är dock inte statistiskt säkerställd. I linje med ett minskat behov av hjälp uppgav de flesta en ökad självständighet efter att ha flyttat till den nya bostaden (61 %).

De vanligaste skälen till att flytta var ålder och bristande ork eller planering inför framtiden. De vanligaste skälen till att välja den aktuella bostaden var främst att den riktade sig till seniorer och att den hade balkong eller uteplats. De som valde bostaden för att den riktar sig till seniorer gjorde det av två olika skäl. Några för att de ville bo bland andra i samma åldersgrupp för att minska eller förebygga ensamhet, medan andra hade valt bostaden för att de hade fått en gräddfil till dessa bostäder i kraft av sin ålder.

De som flyttade till trygghetsbostäderna förväntade sig i större utsträckning social gemenskap i sitt nya boende än de som flyttade till en seniorbostad. Studien visar att hyresgästerna trivdes, kände sig trygga och hemma i bostaden cirka ett halvår efter inflyttning.

Nybyggda hyresrätter innebär en relativt hög hyresnivå. I rapporten beskrivs faktorer som kan sänka hyreskostnaden. Hyresgästernas upplevelse av hyran varierade mellan de olika exemplen, där de som bodde i en fastighet med mindre lägenheter i större utsträckning upplevde hyran som rimlig. Det är dock inte rimligt att jämföra hyrorna i ett trygghetsboende med mycket gemensamma utrymmen och personal med hyrorna i seniorbostäder som saknar dessa kvaliteter. De egenskaper som kännetecknar de senior- och trygghetsbostäder som hyresgästerna bodde i motsvarade till stor del deras uppfattningar om vad som kännetecknar bra bostäder för seniorer.

Studien pekar på betydelsen av diskontinuitet, det vill säga att flytta, för att skapa förutsättningar att bo kvar i den fjärde åldern. Vanligtvis tolkas kvarboendeprincipen som att äldre bör bo kvar i den nuvarande bostaden eller bostadsområdet. Men många som flyttade i den här studien hade gjort det från en annan kommun eller kommundel, men upplevde trots det en positiv förändring i sina liv. Flytten innebar för många en ökad frihet och självständighet, varför denna förflyttning kan förväntas bidra till ett ökat kvarboende i framtiden. Boendemiljön är en viktig livsmiljö på äldre dar och bör stödja hälsa och välbefinnande för att förebygga behov av vård och omsorg.

En rekommendation är att samhället bör satsa på att skapa bostäder för seniorer och att underlätta för seniorer att flytta. Forskningsmässigt rekommenderar vi fortsatta studier om huruvida seniorers flytt till en bättre anpassad bostad/senior- eller trygghetsbostad bidrar till ett minskat behov av vård och omsorg. Fortsatta studier bör även undersöka om ensamhet bland äldre påverkas av att bo i hus med och utan lokal för gemensamma aktiviteter samt med och utan personal.