Luftflöde i vårdlokaler - Med ett fastighetstekniskt perspektiv

Report, 2024

Denna rapport rör ventilation för begränsning av risken för luftburen smittspridning i vårdlokaler. Arbetet är begränsat till tre specifika rumstyper: vårdrum, undersökningsrum och väntrum.

Ökat ventilationsluftflöde innebär generellt en minskad risk för luftburen smittspridning. Rapporten tar avstamp från detta centrala samband men gräver dessutom djupare i andra aspekter som också bör tas hänsyn till vid framtagande av rekommendationer och riktlinjer. Dessa aspekter är:
- Det finns negativa konsekvenser förknippade med ökat luftflöde.
- Vedertagna teoretiska samband mellan luftflöde och smittrisk är i många avseenden förenklingar, ofta till fördel för fördelarna med ökat luftflöde.
- Det finns andra, varav vissa mer effektiva, sätt att reducera smittrisk.
- Fördelen med högre luftflöde beror på mängden smittämnen som genereras i rummet.

Den första punkten handlar primärt om kostnader och miljöpåverkan orsakade av energibehov, utrymmesbehov och behov av tekniska installationer, men även konsekvenser för inomhusmiljön.

Exempel på de förenklingar som avses i den andra punkten är att den ursprungliga s.k. Wells-Rileymodellen inte tar hänsyn till andra smittrisksänkande fenomen än just ventilation samt att ventilationseffektiviteten normalt antas vara oberoende av luftflödet.

Den tredje punkten är viktig eftersom nyttan av olika smittrisksänkande åtgärder inte går att addera med varandra. Nyttan av ökat luftflöde är väldigt stor i fall där alla andra parametrar gynnar smittspridning, men om andra åtgärder vidtas parallellt (t.ex. munskydd) så sjunker nyttan med ökat luftflöde drastiskt. Eftersom de negativa konsekvenserna av ökat luftflöde är oförändrade så blir de andra åtgärderna väldigt avgörande för vad som är ett optimalt luftflöde.

Den fjärde punkten innebär att det i rum utan smittsamma personer inte finns några smittsänkande fördelar alls med ett högre luftflöde. Tvärtom, om ett centralt återluftssystem har varit nödvändigt för att ha råd med det högre luftflödet så innebär ventilationen i stället en ökad smittrisk. I rum där det genereras mycket smitta finns det däremot desto större fördel med ett högt luftflöde (oavsett om det är uteluft eller väl filtrerad återluft). Förutom att detta motiverar olika luftflöden i olika rumstyper så motiverar det tillfälligt högre luftflöden vid händelse av pandemiutbrott, vilket t.ex. har anammats i amerikanska standarder.

Beräkningarna i rapporten visar till exempel att en ökning av uteluftflödet från 2 till 4 luftomsättningar per timme reducerar risken för luftburen smitta med 40 % till en kostnad av 2 080 kr/m 2 (inklusive nuvärdet av framtida energikostnader). 25 % av kostnaden hänförs till ökat energibehov, drygt 40 % till ökat behov av tekniska installationer och drygt 30 % till ökat utrymmesbehov. Utöver detta medför luftflödesökningen utsläpp av 16,5 kgCO2 e/m 2 vid uppförandet av byggnaden och 1,4 kgCO2 e/m 2 år till följd av ökad energianvändning. Därtill kommer betydande risk för försämrad inomhusmiljö. I ett realistiskt scenario ökar ljudnivån med 3 dB och andelen personer som kan förväntas besväras av drag med 7 procentenheter. Inomhusluften kommer bli torrare, men i hur hög grad beror på ventilationsaggregatets fuktåtervinnande egenskaper och har inte uppskattats i den här studien.

Exempel på andra sätt att sänka smittrisken är att installera en rumsluftrenare, installera desinficerande UV-ljus, använda munskydd och att förbättra luftföringen. Värdet av att reducera risken för luftburen smitta (på avstånd >1.0 m) i de aktuella rummen beror helt och hållet på hur många fall av överförd smitta detta i praktiken motsvarar. Rekommendationer om smittrisksänkande åtgärder bör därför föregås av en, åtminstone grov, uppskattning av den faktiska incidensen (dvs. antal fall av överförd smitta).