Spel för träning, utvärdering och lärande inom civil beredskap - En kunskapsöversikt om metoder och deras effekter

Report, 2025

Sveriges civila och militära beredskap befinner sig i en intensiv och snabb uppbyggnadsfas, präglad av en osäker omvärldsutveckling och ökade spänningar i närområdet. I detta sammanhang har spelbaserat lärande blivit en alltmer populär och relevant metod för att stärka samhällets motståndskraft. Genom att erbjuda en kontrollerad och riskfri miljö för träning och övning av både enkla och komplexa scenarier, möjliggör spel en form av lärande där deltagare kan utveckla kritiska färdigheter utan att utsättas för verkliga faror.
Syftet med denna kunskapsöversikt är att systematiskt samla in, analysera och sammanställa aktuell kunskap om användningen av spel för träning, utvärdering och lärande inom svensk civil beredskap, särskilt inom ramen för serious games. Målet är att ge insikter om olika spelmetoder och deras effekter, samt att identifiera faktorer som påverkar deras effektivitet. Översikten riktar sig till alla olika aktörer i det civila beredskapssystemet från kommunal till nationell nivå.
Litteraturunderlaget består av internationell vetenskaplig forskning samt kompletterande material såsom rapporter från myndigheter och organisationer i Sverige. Datainsamlingen har skett hösten 2024 och våren 2025. Fokus har legat på spelbaserade metoder med fokus på serious games, som används för att stärka aktörers förmåga inom civil krisberedskap, med särskild uppmärksamhet på pedagogiska, organisatoriska och tekniska aspekter.
Resultatet visar att spelbaserat lärande har stor potential att stärka både individers kompetens och organisationers resiliens. Genom att simulera komplexa, tidskritiska och osäkra situationer skapas en träningsmiljö där deltagare inte bara övar på att agera, utan också på att förstå, samverka och reflektera. Fem centrala teman har identifierats som särskilt betydelsefulla: beslutsfattande, scenario-design, civil-militär anpassning, samverkan och implementering. Spel tränar deltagare i att fatta beslut under press och osäkerhet, vilket stärker deras situationsmedvetenhet och kognitiva flexibilitet. Valet av scenarietyper – prediktiva, explorativa och normativa – påverkar både lärandets innehåll och kvalitet, och en välbalanserad kombination kan bidra till att utmana invanda föreställningar och stärka strategisk planeringsförmåga.
Serious games framstår som en särskilt lovande metod för lärande och träning inom civil beredskap. Dessa spel kombinerar spelmekanik med pedagogiska och didaktiska mål, vilket gör dem väl lämpade för att simulera komplexa krissituationer i en kontrollerad men realistisk miljö. Genom att engagera användaren i interaktiva scenarier där beslut får konkreta konsekvenser, kan serious games bidra till ökad förståelse för krishanteringens dynamik, förbättrad beslutsförmåga och stärkt samverkanskompetens. De erbjuder dessutom ett säkert utrymme för att misslyckas och lära av misstag – något som är svårt att uppnå i traditionella utbildningsformer.
Effektiviteten hos serious games inom civil beredskap är dock beroende av flera faktorer, såsom spelets design, målgruppens behov och den kontext där spelet används. För att uppnå önskade effekter krävs att spelen är evidensbaserade, realistiska och pedagogiskt förankrade. När dessa villkor uppfylls kan serious games fungera som ett värdefullt komplement till andra former av träning och kapacitetsutveckling. Särskilt spel i 3D- eller VR-format har visat positiva effekter på lärande, engagemang och självförtroende, vilket gör dem relevanta för både professionella aktörer och bredare målgrupper inom civil beredskap.
En särskilt intressant aspekt är möjligheten att anpassa militära spelmetoder till civila sammanhang. Även om dessa metoder har visat sig relevanta, kräver de en medveten anpassning till civila kontexter där samverkan, tillit och mångfald av perspektiv är centrala. Spelens roll som arena för samverkan blir därmed än mer betydelsefull. Genom att samla aktörer från olika sektorer och nivåer skapas förutsättningar för att bygga tillit, förståelse och gemensamma arbetssätt – något som tidigare krisutvärderingar visat ofta brister.
Samtidigt finns det begränsningar. Spel kan ge en falsk känsla av kontroll om scenarierna är för schematiska eller inte speglar verklighetens komplexitet. Det finns även risk för att deltagare agerar strategiskt i spelet på ett sätt som inte är överförbart till verkligheten. Brist på uppföljning, tekniska begränsningar och otillräcklig relevans i scenariernas innehåll kan minska spelens pedagogiska värde. För att spelbaserat lärande ska bli meningsfullt krävs en tydlig pedagogisk struktur, där spelledaren spelar en nyckelroll som länk mellan spelets innehåll och deltagarnas reflektion. Det är också avgörande att spelmomenten följs upp med gemensam analys, i linje med modeller för erfarenhetsbaserat lärande.
Denna kunskapsöversikt visar att spelbaserat lärande erbjuder betydande möjligheter för att stärka svensk civil beredskap. Dess effektivitet är dock beroende av genomtänkt design, anpassning till målgruppens behov och en tydlig koppling till verkliga utmaningar. För att uppnå långsiktig effekt krävs organisatorisk förankring, tillräckliga resurser och en lärandekultur som främjar öppenhet, samverkan och kritisk reflektion.
Spel bör inte ses som en isolerad metod, utan som en integrerad del av ett större ekosystem för krisberedskap och kapacitetsutveckling. Genom att kombinera realistiska scenarier, tvärsektoriell samverkan och reflekterande praktik, samt genom att dra nytta av militära erfarenheter på ett kritiskt och kontextanpassat sätt, kan spel bidra till att stärka samhällets förmåga att hantera framtida kriser. Det är inte spelens svar som är det viktiga, utan deras förmåga att träna oss i att ställa rätt frågor i det osäkra. I en tid präglad av snabba förändringar och ökande osäkerhet är denna förmåga avgörande. Spel kan därmed bidra till att rusta samhället för framtida kriser på ett både strategiskt och hållbart sätt.