Composing Connections to Society: Enacting Academia’s Third Mission Through Science Communication and Industrial PhDs
Doctoral thesis, 2026
Universities are increasingly expected to engage with society, in addition to their traditional missions of research and teaching. This is often framed as academia’s third mission. While pushed for at the policy level, it is realised by individuals composing connections between academia and other parts of society in their everyday practices. To promote engagement in practice, it is important to understand, support, and encourage it at the individual level.
This thesis examines two aspects of the third mission: science communication and industrial PhDs. The former refers to the communication of research to audiences outside academia, while the latter is a form of collaborative doctorate involving both academia and industry. Bringing these together, the thesis focuses on individuals who contribute to connecting academia with other parts of society. The thesis builds on four studies using both qualitative and quantitative methods. It addresses two overarching questions: how researchers engage in science communication and self-regulate their science communication practices; and how industrial PhD students broker knowledge between academic and industrial contexts.
The findings show variation in science communication practices across disciplines and individuals, in terms of engagement, genres, and audiences, and a broad range of writing and self-regulation strategies used by researchers with extensive science communication experience. The findings on industrial PhDs show that these students often take on, and are expected to take on, the role of knowledge brokers between academia and industry, here theorised as different discourse communities and communities of practice, but often struggle to navigate their dual contexts. Overall, the findings illustrate that enacting the third mission provides opportunities for learning and knowledge exchange but also challenges related to time, recognition, and institutional support.
Bringing together perspectives on science communication, doctoral education, and knowledge brokering, the thesis suggests that the enactment of the third mission depends not only on policy ambitions but, to a large extent, on the practices and conditions of individuals. It highlights the need to better recognise and support the third mission as part of academic work, through training, structures, and institutional support. Finally, it underscores the importance of communities in composing connections to society.
This thesis examines two aspects of the third mission: science communication and industrial PhDs. The former refers to the communication of research to audiences outside academia, while the latter is a form of collaborative doctorate involving both academia and industry. Bringing these together, the thesis focuses on individuals who contribute to connecting academia with other parts of society. The thesis builds on four studies using both qualitative and quantitative methods. It addresses two overarching questions: how researchers engage in science communication and self-regulate their science communication practices; and how industrial PhD students broker knowledge between academic and industrial contexts.
The findings show variation in science communication practices across disciplines and individuals, in terms of engagement, genres, and audiences, and a broad range of writing and self-regulation strategies used by researchers with extensive science communication experience. The findings on industrial PhDs show that these students often take on, and are expected to take on, the role of knowledge brokers between academia and industry, here theorised as different discourse communities and communities of practice, but often struggle to navigate their dual contexts. Overall, the findings illustrate that enacting the third mission provides opportunities for learning and knowledge exchange but also challenges related to time, recognition, and institutional support.
Bringing together perspectives on science communication, doctoral education, and knowledge brokering, the thesis suggests that the enactment of the third mission depends not only on policy ambitions but, to a large extent, on the practices and conditions of individuals. It highlights the need to better recognise and support the third mission as part of academic work, through training, structures, and institutional support. Finally, it underscores the importance of communities in composing connections to society.
industry-academia collaboration
higher education
knowledge brokering
communities of practice
discourse communities
doctoral education
science communication
industrial PhD students
third mission
self-regulated learning
055D, Floor 0, Chalmers Library, Hörsalsvägen 2
Opponent: Lynn McAlpine, Emeritus Professor of Higher Education Development, University of Oxford, UK
Author
Maria Cervin-Ellqvist
Chalmers, Communication and Learning in Science, Language and Communication
The silent tribe: Mapping the variety of researchers’ science communication practices across STEM disciplines
Språk i praktiken - i en föränderlig värld. Rapport från ASLA-symposiet, Stockholms universitet, 7-8 april 2022. Stockholm University. ,;(2023)p. 60-85
Book chapter
Thinking outside the box: Senior scientists’ metacognitive strategy knowledge and self-regulation of writing for science communication
Journal of Writing Research,;Vol. 15(2023)p. 333-361
Journal article
The industrial PhD: student perspectives on learning, communicating and knowledge brokering
Studies in Graduate and Postdoctoral Education,;Vol. Ahead-of-print(2026)p. 1-18
Journal article
Cervin-Ellqvist, M. Being, becoming and brokering: Industrial PhD students’ positioning within industrial and academic communities
Universitet och högskolor förväntas samverka med det omgivande samhället i allt högre utsträckning, utöver sina traditionella uppgifter inom forskning och utbildning. Detta benämns ofta som den tredje uppgiften. Även om tredje uppgiften betonas på policynivå, omsätts den i praktiken av individer som i sitt dagliga arbete skapar och upprätthåller kopplingar mellan akademin och andra delar av samhället. För att främja denna uppgift i praktiken är det därför viktigt att förstå, stödja och uppmuntra den på individnivå.
Denna avhandling behandlar två aspekter av den tredje uppgiften: forskningskommunikation och industridoktorander. Den förstnämnda avser kommunikation av forskning till målgrupper utanför akademin, medan den senare är en form av forskarutbildning i samverkan mellan akademi och industri. Genom att föra samman dessa perspektiv riktar avhandlingen fokus mot individer som bidrar till att skapa förbindelser mellan akademin och det omgivande samhället. Avhandlingen bygger på fyra studier som använt både kvalitativa och kvantitativa metoder och behandlar två övergripande frågor: hur forskare engagerar sig i forskningskommunikation och reglerar sina forskningskommunikationspraktiker, samt hur industridoktorander fungerar som kunskapsförmedlare mellan akademiska och industriella miljöer.
Resultaten visar att forskningskommunikationspraktiker varierar mellan discipliner och individer vad gäller engagemang, genrer och målgrupper, samt att forskare med omfattande erfarenhet av forskningskommunikation använder en bred repertoar av skriv- och självregleringsstrategier. När det gäller industridoktorander visar resultaten att dessa ofta tar på sig, och förväntas ta på sig, rollen som kunskapsmäklare mellan akademi och industri, vilka här teoretiseras som olika diskurs- och praktikgemenskaper, men att de samtidigt ofta möter utmaningar i att navigera mellan sina två sammanhang. Sammantaget visar resultaten att arbetet med att omsätta den tredje uppgiften i praktiken skapar möjligheter till lärande och kunskapsutbyte, men också innebär utmaningar kopplade till tid, erkännande och institutionellt stöd.
Genom att kombinera perspektiv på forskningskommunikation, forskarutbildning och kunskapsmäkleri visar avhandlingen att den tredje uppgiftens genomförande i praktiken inte enbart är beroende av politiska ambitioner, utan i hög grad är avhängigt individers praktiker och villkor. Den pekar på behovet av att i större utsträckning erkänna och stödja den tredje uppgiften som en integrerad del av akademiskt arbete, genom utbildning, strukturer och organisatoriskt stöd. Avslutningsvis betonas betydelsen av gemenskaper för att skapa och upprätthålla kopplingar mellan akademin och samhället.
Denna avhandling behandlar två aspekter av den tredje uppgiften: forskningskommunikation och industridoktorander. Den förstnämnda avser kommunikation av forskning till målgrupper utanför akademin, medan den senare är en form av forskarutbildning i samverkan mellan akademi och industri. Genom att föra samman dessa perspektiv riktar avhandlingen fokus mot individer som bidrar till att skapa förbindelser mellan akademin och det omgivande samhället. Avhandlingen bygger på fyra studier som använt både kvalitativa och kvantitativa metoder och behandlar två övergripande frågor: hur forskare engagerar sig i forskningskommunikation och reglerar sina forskningskommunikationspraktiker, samt hur industridoktorander fungerar som kunskapsförmedlare mellan akademiska och industriella miljöer.
Resultaten visar att forskningskommunikationspraktiker varierar mellan discipliner och individer vad gäller engagemang, genrer och målgrupper, samt att forskare med omfattande erfarenhet av forskningskommunikation använder en bred repertoar av skriv- och självregleringsstrategier. När det gäller industridoktorander visar resultaten att dessa ofta tar på sig, och förväntas ta på sig, rollen som kunskapsmäklare mellan akademi och industri, vilka här teoretiseras som olika diskurs- och praktikgemenskaper, men att de samtidigt ofta möter utmaningar i att navigera mellan sina två sammanhang. Sammantaget visar resultaten att arbetet med att omsätta den tredje uppgiften i praktiken skapar möjligheter till lärande och kunskapsutbyte, men också innebär utmaningar kopplade till tid, erkännande och institutionellt stöd.
Genom att kombinera perspektiv på forskningskommunikation, forskarutbildning och kunskapsmäkleri visar avhandlingen att den tredje uppgiftens genomförande i praktiken inte enbart är beroende av politiska ambitioner, utan i hög grad är avhängigt individers praktiker och villkor. Den pekar på behovet av att i större utsträckning erkänna och stödja den tredje uppgiften som en integrerad del av akademiskt arbete, genom utbildning, strukturer och organisatoriskt stöd. Avslutningsvis betonas betydelsen av gemenskaper för att skapa och upprätthålla kopplingar mellan akademin och samhället.
Subject Categories (SSIF 2025)
Educational Work
Educational Sciences
Pedagogy
Media and Communication Studies
Learning and teaching
Pedagogical work
DOI
10.63959/chalmers.dt/5915
ISBN
978-91-8103-458-5
Doktorsavhandlingar vid Chalmers tekniska högskola. Ny serie: 5915
Publisher
Chalmers
055D, Floor 0, Chalmers Library, Hörsalsvägen 2
Opponent: Lynn McAlpine, Emeritus Professor of Higher Education Development, University of Oxford, UK