Från passiv mottagare till aktiv resurs i krisberedskapsarbete

Forskningsprojekt, 2021 – 2024

Genom att involvera personer med funktionsnedsättningar och deras intresse- organisationer i kris- och beredskapsarbetet kan vi tillsammans arbeta mot att uppnå ett säkrare samhälle för alla. Ett samhälle som bättre tillgodoser mångfald, social inkludering och jämlikhet.

Krisberedskap och krishantering berör alla invånare i samhället. Därför är det viktigt att möta individuella behov i arbetet med samhällsskydd. Personer med funktions- nedsättning förbises ofta som medskapare och aktörer både vid utveckling av kris- och beredskapsplaner samt under akut krishantering. Att hitta metoder för att involvera utsatta grupper i utvecklingsarbetet medför ökad autonomi och likvärdiga förutsättningar vilket också kan minska behovet av samhällets resurser.

Projektet utvecklar metoder, strategier och riktlinjer för hur grupper med varierande behov kan involveras som aktiva resurser i samhällets krishantering. Erfarenheter och kunskap hos personer med olika typer av funktionsnedsättningar kan därmed nyttiggöras för att förebygga, hantera och återhämta från allvarliga händelser. Ett aktuellt område är att basera utformningen av informations- och kommunikationsvägar som används vid kriser på användarkrav för universell utformning. Projektets resultat kommer att stödja arbetet mot ett säkrare samhälle för aktörer på kommunal, regional, nationell och internationell nivå samt ingå i olika typer av utbildningar.

Projektet genomförs med en användarcentrerad forskningsansats med teori och metodik från human factors- området och universiell utformning. I aktiv samverkan med olika samhällsaktörer och personer med funktionsnedsättningar genomförs samskapande workshops och fokusgrupper genom co-creation och crowd-sourcing för att resultera i innovativa kompletterande lösningar kring utveckling av en krisberedskap för alla.