Från passiv mottagare till aktiv resurs i krishanteringssystemet

Forskningsprojekt, 2021 – 2024

Krisberedskap och krishantering berör alla invånare i samhället. Därför är det viktigt att möta individuella behov i arbetet med samhällsskydd. Personer med funktionsnedsättning förbises ofta som medskapare och aktörer både vid utveckling av kris- och beredskapsplaner samt under akut krishantering. Att hitta metoder för att involvera människor med olika förutsättningar i utvecklingsarbetet medför ökad autonomi och likvärdiga förutsättningar vilket också kan minska behovet av samhällets resurser. Projektet utvecklar metoder, strategier och riktlinjer för hur människor med varierande behov kan involveras som aktiva resurser i samhällets krishantering. Erfarenheter och kunskap hos personer med olika typer av funktionsnedsättningar kan därmed nyttiggöras för att förebygga, hantera och återhämta från allvarliga händelser. Ett aktuellt område är att basera utformningen av informations- och kommunikationsvägar som används vid kriser på användarkrav för universell utformning.

Projektets resultat kommer att stödja arbetet mot ett säkrare samhälle för aktörer på kommunal, regional, nationell och internationell nivå samt ingå i olika typer av utbildningar. Projektet genomförs med en användarcentrerad forskningsansats med teori och metodik från human factors-området och universell utformning. I aktiv samverkan med olika samhällsaktörer och personer med funktionsnedsättningar genomförs samskapande workshops och fokusgrupper genom co-creation och crowd-sourcing för att resultera i innovativa kompletterande lösningar kring utveckling av en krisberedskap för alla.