Sprickor och armeringskorrosion

Forskningsprojekt, 2023 – 2026

För att erhålla beständiga armerade betongkonstruktioner ställs idag krav på tillåten sprickvidd.
Sprickbilder och sprickvidder karteras även vid inspektioner av befintliga konstruktioner. Trots mycket forskning är det dock osäkert hur stark koppling det egentligen finns mellan sprickor och armeringskorrosion. Vi vet att i kloridhaltig miljö är det större risk för gropfrätningar på armeringsstänger vid tvärgående sprickor. Dock verkar dessa gropfrätningar med tiden växa i en långsammare takt, men öka i antal. Dessa observationer är av stor betydelse för säkerheten, då korrosionsmönster med få, djupa, smala gropar är väsentligt skadligare än många utspridda, grunda gropar, både för bär- och deformationsförmåga. Korrosionsprocessen påverkas av sprickors självläkning samt av uppkomsten av korrosionsinitierade sprickor.

I detta projekt undersöker vi den komplexa interaktionen mellan tvärgående sprickor, korrosionsskador och korrosionsinitierade sprickor. Långtidsförsök utformade för att komplettera befintliga försök utförs. Provkroppar som har förspräckts med tvärgående sprickor utsätts för kloridhaltig miljö, och röntgas med lämpliga tidsintervall. Resultaten analyseras för att undersöka hur sprickbildning korrelerar med uppmätta korrosionsangrepp.

Projektet genomförs i samverkan mellan Chalmers tekniska högskola och Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Det främsta resultatet från projektet är kunskap om sprickors inverkan på korrosion. Detta är grundläggande både för att kunna ställa rimliga krav vid nybyggnad, och för förbättrad underhållsplanering av befintliga konstruktioner. Därigenom bidrar projektet till en minskad användning av resurser och lägre livscykelkostnader för betongkonstruktioner.