Numeriska optimeringsmetoder for automatiserad felsökning i mjukvara

Forskningsprojekt, 2026 – 2030

Det här projektet handlar om att hitta buggar i programkod. Inte de enkla felen som märks direkt, utan de där svåra, som bara visar sig i mycket speciella situationer. De som tar dagar att spåra, eller som kanske inte upptäcks alls innan det är för sent.Vi vill bygga en metod som kan hitta sådana buggar automatiskt, utan att någon först måste veta exakt vad man ska leta efter. Idén är att låta programmet själv tala om hur nära det är att något går fel, och sedan låta ett optimeringsverktyg styra in testningen mot de riktigt känsliga lägena. På så sätt kan vi hitta fel utan att behöva känna till i förväg hur en "farlig" indata ska se ut.Vi har redan fått det här att fungera på mindre program, som parsers, realtidssystem och smarta kontrakt. Resultaten är väldigt lovande. Metoden klarar av situationer där andra verktyg går bet, till exempel när felen kräver en mycket specifik kombination av värden för att uppstå.Det här är viktigt eftersom mer och mer av världen styrs av kod. Mjukvara finns i medicinsk utrustning, i bilar, i våra telefoner och i samhällskritiska system. När ett fel smyger sig in där kan det få allvarliga konsekvenser. Med bättre metoder för att hitta buggar innan systemen tas i bruk kan vi göra program både säkrare och mer pålitliga.Vi tror att det här angreppssättet kan bli ett nytt sätt att tänka kring testning, och att det kan göra skillnad -- både i forskningen och i praktiken.