Stadsformsmodeller i praktiken

Forskningsprojekt, 2020 – 2021

Urbanisering och digitalisering

Sverige och landets större städer är idag del av en global urbaniseringsvåg av historiska mått. Som en direkt konsekvens av detta är Göteborg mitt inne i en djup omvandling av stadens byggda struktur. Denna process har stor potential att på djupet förändra staden mot uppsatta politiska mål om social och ekologisk hållbarhet men ställer också stasbyggnadspraktiken inför större kunskapsutmaningar än någonsin. Samtidigt pågår globala förändringar av annan art, inte minst en digitalisering, som också återspeglas i lokala sammanhang. I Sverige har exempelvis regeringen beslutat att den svenska samhällsbyggnadsprocessen skall digitaliseras. Digitalisering är inte bara ett tekniskt stöd eller en effektivisering av redan etablerade processer utan en unik möjlighet att utveckla ny kunskap och nya sätt att arbeta inom praktiken. Detta utbildningsprogram positionerar sig i korspunkten av dessa båda utvecklingslinjer, urbanisering och digitalisering, med avsikt att skapa bästa möjliga nytta.

Ny kunskap om stadsform

Den centrala materien och det bestående resultatet av stadsutvecklingsprojekt är byggda miljöer formade för att understödja människor och verksamheter i deras vardag, som ger upphov till goda bostadsmiljöer och arbetsplatser liksom platser för rekreation av olika slag. Men denna fysiska miljö är också av stor betydelse för övergripande urbana processer som social integration, lokala marknader, ekosystemtjänster och städernas mobilitet. Det är också en mycket långvarig struktur som ofta står kvar i flera hundra år. För de akuta utmaningar som samhället står inför idag är det därmed en av de allra viktigaste strukturerna att kunnigt hantera och få på plats i enlighet med politiska målsättningar.

På senare år har en stor kunskapsutveckling ägt rum när det gäller att beskriva, analysera och förstå den fysiska miljön som byggd och rumslig form och hur denna samspelar med människors vardagliga aktiviteter liksom urbana processer av ovanstående slag. Den fokuserar mindre på bebyggelsens och enskilda platsers detaljutformning, där dagens praktik redan besitter god kunskap, utan har istället utvecklat teorier och verktyg för att fånga mer övergripande egenskaper, sådant som städers tillgänglighet och täthet. Detta utförs utifrån ny teoribildning med hjälp av GIS-baserade modeller av städer och digitaliserade geodata. Även om denna forskning pågått flera årtionden har senare års snabba tillväxt i tillgången på digitala data öppnat nya möjligheter, inte minst när det gäller att översätta denna kunskapsutveckling i praktisk tillämpning. Den är därmed ett tydligt exempel på ett produktivt möte mellan stadsbyggnadsteori och dagens digitaliseringsprocess.

Relevans för praktiken

Eftersom stadens byggda form och rumsliga struktur är den centrala materien i stadsbyggandet, är ovanstående kunskapsutveckling även av central betydelse för praktiken. Den utgör helt enkelt en avgörande del av den teoretiska bas som varje profession behöver grunda sig på. Den byggda form och de rumsliga strukturer stadsbyggandet syftar till är det viktigaste medlet i denna praktik både för att skapa rumsligt stöd i människors vardagsliv och för att bidra till att styra de övergripande urbana processer som idag utmanar oss in i mer hållbara banor. Detta är inte det enda medlet för detta, vi behöver följa upp både med infrastruktur som spårtrafik och institutionella verktyg som regelverk, men den byggda miljön är i allmänhet mer långlivad än något av detta. Stadsbyggandet har således en central roll i den övergripande stadsutvecklingsprocessen.

Denna nya kunskap bidrar därmed till att stärka denna centrala kompetens inom stadsutvecklingen. Den gör det dels genom ny teoribildning som ger perspektiv och begrepp för att tänka och diskutera stadsbyggande och därmed formulera både mål och konkret utformning av stadsbyggnadsprojekt, dels genom nya verktyg varmed denna kunskap kan appliceras i konkreta projekt både när det gäller att analysera projekts förutsättningar och förstå effekter av olika förslag. Därigenom kan den bli en naturlig del inte bara av planprocessen utan även designprocessen bakom konkreta lösningar. Idag finns inom detta kunskapsområde således inte bara en bred teoribildning med stor relevans för stadsbyggnadspraktiken utan även utvecklade metoder och digitala verktyg som kan göra denna kunskap till en naturlig del av det vardagliga arbetet. Utbildningsprogrammets syfte är att ta ett första steg i att lyfta in båda dessa delar i stadens praktik och de omvandlingar som Göteborg befinner sig i.

Övergripande sammanhang

Avsikten är att den svenska samhällsbyggnadsprocessen som helhet skall digitaliseras och därmed även planprocessen enligt PBL. Här finns många synergier att ta vara på. Det handlar dels om att höja kompetensen inom praktiken eftersom digitaliseringen skapa nya möjligheter att både förstå stadens byggda form bättre, men även att arbete med den på mer insiktsfulla sätt. Framför allt handlar det om möjligheten att få upp en systemförståelse av städer som rumsliga artefakter, och i förlängningen en bättre förståelse om sambanden mellan människa och byggd miljö och därmed vad som utgör centrala stadsbyggnadskvaliteter, där inte minst frågan om en jämlikare fördelning av dessa är central. Mer generellt finns här möjligheter att utveckla nya former för både planprocessen och de styrdokument som driver den framåt. Ett exempel här är hur digitaliseringen delvis befriar en sådan process från den starka skalbundenhet som idag präglar planprocessens olika delar. Digitaliseringen öppnar istället för att arbeta över olika skalor samtidigt, vilket fördjupar förståelsen av den befintliga staden liksom sättet att driva planprocesser och ta fram nya lösningar i enskilda projekt.

Utbildningens komponenter

Utbildningen har en serie kompletterande former, föreläsningar, seminarier och workshops.  som möjliggör för olika grader av fördjupning för olika grupper. De har en inneboende hierarki där deltagande i föreläsningsserien är en förutsättning för fördjupning i seminarieserien och där båda är en förutsättning för konkret träning i workshopseriens övningsuppgifter. Men det öppnar också för att möjliggöra ett deltagande antingen på endast föreläsningar eller, endast föreläsningar och seminarier. Det som strukturerar utbildningsprocessen är en serie om 4 moment med olika teman där de olika utbildningsformerna återkommer i varje moment.