Ergonomisk utformning av operationsmiljön utifrån ett system-perspektiv för ökad effektivitet, säkerhet och välbefinnande

Övrigt konferensbidrag, 2015

Det är viktigt att ha helhetssyn på arbete i en säkerhetskritisk teknikintensiv miljö och inte fokusera på enskilda komponenter i arbetssituationen. Vid utformning av arbetsuppgifter, arbetsmiljöer och arbetsredskap måste man ta hänsyn till användarnas fysiska, kognitiva och psykosociala förmågor och begränsningar. Fokus ska inte ligga på att enbart utforma effektiva människa-maskinsystem med hög säkerhet utan också på välbefinnande i form av komfort, trivsel och kreativitet hos de individer som ska vistas i systemet och utföra uppgifterna på ett korrekt sätt. Operationsmiljön är en kritisk vårdmiljö där experter arbetar med komplex teknik och utför avancerade arbetsuppgifter med höga prestationskrav som kräver bibehållen uppmärksamhet och koncentration under lång tid. Arbetet medför alltid en risk för att oförutsedda problem uppkommer och behöver ibland utföras under stor tidspress och stress. En osäkerhet finns alltid på hur det slutliga utfallet ska bli. Att utforma en arbetsmiljö som bidrar till välbefinnande i form av trygghet och uppskattning för det arbete som genomförs kan få goda effekter på prestation och säkerhet. Miljöfaktorer som ljud, ljus och klimat påverkar prestationen, såväl som den arkitektoniska och ergonomiska utformningen av lokalen. Dessa faktorer kan påverka den fysiska komforten såväl positivt som negativt. Möjlighet till flexibilitet vad gäller ljus, ljud och klimatfaktorer samt möjlighet till individuell injustering och placering av möbler och utrustning är viktigt. Arbetsställningarna ska medföra naturliga och varierande belastningar på kroppen och man ska kunna undvika snedbelastningar som orsakas av att det är trångt eller man inte kan nå eller se på ett bra sätt. Den mänskliga prestationen ökar och risken för felhandlingar minskar om systemet erbjuder en arbetsmiljö med användaranpassade tekniska system som är enkla att förstå och hantera och medför liten risk för felhandlingar. Stress och osäkerhet kring hur tekniken fungerar påverkar prestationen negativt. Teknikens utformning kan påverka den mentala komfortupplevelsen av hanteringen såväl positivt som negativt. Förutom att fokusera på fysiska komfortaspekter i operationsmiljön samt mentala komfortaspekter vad gäller själva teknikhanteringen bör man också fokusera på emotionella aspekter för att öka välbefinnande och därmed prestation. Häri ingår estetiska och affektiva aspekter i systemets design som till exempel kan medföra att användarna känner sig mer kreativa, uppmuntrade, professionella, trygga och nöjda. Slutsats: Vid utformning av arbetsmiljön i en säkerhetskritisk teknikintensiv kontext bör ett systemperspektiv tillämpas där samspelet mellan de fem komponenterna arbetsuppgifter, användare, teknik, miljö och organisation beaktas. Ett användaranpassat system är då hänsyn tagits till människans fysiska, kognitiva, emotionella och psykosociala funktioner i designen. Detta innebär fördelar för människan som minskad risk för skador och stress, ökad förståelse och prestation, ökat välbefinnande och tillfredsställelse. För organisationen innebär detta ökad säkerhet, tidsvinster, ökad effektivitet i form av produktivitet och kvalitet, ökad konkurrenskraft och ett hållbart system. När det gäller operationsmiljön ska man planera för en verksamhet som gynnar både personal och patienter samtidigt som man underlättar och förbättrar de processer som ständig sker på en operationsavdelning.En designlösning ska innebära hög fysisk och mental komfort, acceptans och attraktion. Personalen ska kunna arbetar med användaranpassad utrustning i en flexibel, ergonomisk och kreativ miljö. Att utforma en arbetsmiljö som bidrar till välbefinnande i form av trygghet och uppskattning för det arbete som genomförs kan få goda effekter på prestation, säkerhet och välbefinnande.