Ecological reflections in Architecture.

Artikel i övrig tidskrift, 2006

Claus Bech Danielsen Ecological Reflections in Architecture Böcker om “ekologisk” arkitektur kan grovt sett delas in i två kategorier. De föreskrivande, som tar utgångspunkt naturvetenskaplig och teknik men lämnar utformningen därhän. De beskrivande, som utgår från ”vackra” hus, som mer eller mindre godtyckligt klassas som ”ekologiska”. Bech Danielsens vill gå på djupet i vad som kan sägas vara ”ekologisk” utformning. Hans ambition är att överbrygga motsättningen mellan ”god” respektive ”grön” arkitektur. Han är inte moraliserande, men det framgår ändå att han är angelägen om att arkitekter måste börja acceptera den föreliggande verkligheten. Det håller inte att säga att ”grön” arkitektur inte är ”estetisk”. Verktyget utgörs av tre rumsliga begrepp, som inte låter sig översättas i en handvändning. Det första är ”place” (från danskans ”sted”), stället som är omedelbart förnimbart, format utan estetisk avsikt, men med stark estetisk verkan. Stället manifesterar sig här och nu och förhållandet till naturen är odelat och sinnligt. Motsatsen utgörs av ”space” (på danska ”rum”), rummet som förstås via intellektet. Utformningen är avsiktlig och bygger på representationer. Rummet gör anspråk på att vara universellt och formen styrs av dess inre regler. Naturen objektifieras, och förhållandet mellan kultur och natur är abstrakt. Det tredje är ”interface” (danska ”plads”). Platsen är en verklighet som människor kan forma med sin kreativitet. Den är varken ”place” eller ”space” utan upplevs genom deras inbördes sammanhang. Dess världsuppfattning är kontextuell och dess sanningar relativa. Förhållandet till naturen blir både omedelbart och intellektualiserat. Med dessa tre begrepp företar Bech Danielsen en resa genom konst, arkitektur och vetenskap från medeltid till idag. Den mynnar i analyser av omöjligheten att återgå till ett ”place” ideal, och att även ”space” idealet visat sig ohållbart. I ”interface”, med en avsiktlig oavsiktlighet, som ger möjligheter för människors och naturens estetiska medskapande över tiden, finns ett förhållningssätt som kan ge grogrunden för en uthållig arkitektur. Resonemangen är inte invändningsfria, men tankebyggnaden är både systematisk och inspirerande. Den är innehållsrik och har något grundläggande att säga om arkitektur, inte bara den ”ekologiska”. Egentligen borde den läsas av de miljöexperter som säger ”att nu är det bara att göra det vackert” till arkitekterna. Det är inte så bara, estetik är inte en fråga om attraktiv förpackning. Om arkitekter behöver tillägna sig kunskaper om miljö och teknik, skulle naturvetare och tekniker avkrävas förståelse för estetikens betydelser. I det avseendet fungerar boken utmärkt som brobyggare.