Instruments of Inquiry for Urban Social Sustainability: Activity-Based Urban Accessibility Modelling in Neighbourhood Planning

Doktorsavhandling, 2024

Det primära målet med den byggda miljön är att skapa en infrastruktur som underlättar människors dagliga behov och höjer deras livskvalitet. Hållbar utveckling har stimulerat arkitekter, stadsplanerare och stadsbyggnadsplanerare (praktiker) att bli mer känsliga för den byggda miljöns ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensioner.

Genom att använda ett kapacitetsbaserat tillvägagångssätt kan praktiker förbättra en stads-dels sociala rättvisa genom att förbättra invånarnas rumsliga tillgänglighet. Verktygen och metoderna som finns tillgängliga för praktiker kan dock inte utvärdera stadsdelsplaneringens fördelningsmässiga effekter på ett disaggregerat sätt. Jämförelsevis har metoder som utvecklats inom närliggande områden, exempelvis inom mobilitetsanalys och transportplanering, använts framgångsrikt under många år för sådana disaggregerade simuleringar.

Avhandlingen syftar till att överbrygga klyftan mellan teori och praktik genom att använda blandade metoder för att utveckla en beräkningsmodell som bedömer fördelningsmässig tillgång till faciliteter i stadsdelar. Den övergripande forskningsfrågan är - Hur kan digitala verktyg stödja praktiker i att utvärdera de sociala konsekvenserna av deras design?". De teoretiska perspektiven på att konceptualisera Urban Social Sustainability (USS) utforskas först med en induktiv metod. Därefter genomförs en studie om praktikers konceptualisering och operationalisering av USS genom intervjuer med en deduktiv metod. Utifrån det utvecklas en indikator för distribuerad tillgänglighet och en aktivitetsbaserad modell (AcBM) för staden Göteborg. Slutligen, baserad på fördjupningsstudie för en stadsdel i Göteborg visar avhandlingen hur praktiker kan använda AcBM för att utvärdera individuell tillgänglighet tidigt i design- och planeringsprocessen.

Studierna visar att praktikers konceptualisering fokuserade framför allt på stadsdelsinvånarnas individuella perspektiv och särskilt på att förbättra socialt kapital genom social rättvisa. Därför är tillgängligheten i stadsdelen en lämplig utgångspunkt för att digitalisera USS i stadsdelsplaneringsprocessen. Valideringsstudierna av AcBM som utvecklats i denna avhandling visar lovande resultat för att tillämpa nationella mobilitetsmönster på stadsdelsnivå. Resultaten från demonstrationsfallet visar att praktiker kan använda AcBM som ett verktyg för designmässiga undersökningar för att testa stadsdelsplaneringsscenarier och utvärdera planeringspolicys med avseende på social hållbarhet.

Teoretiskt bidrar denna avhandling till USS-diskursen genom att utveckla ett konceptuellt ramverk för USS och förståelse av praktikers perspektiv på USS. Metodologiskt bidrar den till stadsdelsplanering genom att utveckla en indikator på de fördelningsmässiga effekterna av stadsdelsplaner och AcBM för stadsdelstillgänglighet. Sammanfattningsvis understryker avhandlingen vikten av att utnyttja befintlig forskning från närliggande områden såsom transportplanering och mobilitetsforskning samtidigt som den inkorporerar teoretiska och praktiska perspektiv för att operationalisera USS i stadsdelsplanering.

The primary goal of the built environment is to create the infrastructure that facilitates the needs of the people who use it and elevates their quality of life. Sustainable development has encouraged architects, urban designers, and urban planners (practitioners) to be more sensitive to the built environment's economic, environmental, and social dimensions.  However, the tools and methods available to practitioners today cannot evaluate the distributional effects of neighbourhood planning in a disaggregated way. In comparison, methods developed in adjacent fields of mobility analysis and transportation planning have been successfully employed in such disaggregated simulations for many years.

This thesis aims to bridge the gap between theory and practice using a mixed-methods approach to develop a computational model assessing distributional access to neighbourhood amenities. The overarching research question is - How can digital tools support practitioners in evaluating the social consequences of their designs?". The theoretical perspectives on conceptualising Urban Social Sustainability (USS) are first explored using an inductive approach. Then, using a deductive approach, a study on practitioners' conceptualisation and operationalisation of USS through interviews is conducted. Next, an indicator of distributed accessibility and an Activity-Based Model (AcBM) of Gothenburg are developed. Finally, using a neighbourhood in Gothenburg, Sweden, this thesis demonstrates how practitioners may apply AcBMs to evaluate individual accessibility early in the design and planning process.

The AcBM developed in this thesis shows promising results in imputing national-level mobility patterns at the neighbourhood level. The results of the demonstration case show that practitioners can use AcBMs as instruments of designerly inquiry to test neighbourhood planning scenarios and evaluate planning policies regarding their social sustainability impacts. This thesis underscores the importance of mobilising existing research from adjacent fields such as transport planning and mobility while incorporating theoretical and practical perspectives to operationalise USS in neighbourhood planning.