Den byggda miljöns betydelse för att minska boendesegregation och ojämna livsvillkor – en systematisk kunskapsöversikt

Rapport, 2025

Forskningen om boendesegregation i Sverige har främst behandlat institutionella och fysiska aspekter av den byggda miljön, särskilt bostadsbeståndets sammansättning och ägarförhållanden. Stadsrummets utformning och tillgänglighet har däremot fått mindre uppmärksamhet, trots att dessa faktorer påverkar människors rörelsemönster och den sociala interaktionen mellan olika grupper i samhället.

Kunskapsöversikten visar att en sammanhängande stadsstruktur med god tillgänglighet mellan olika områden kan främja social blandning, medan fragmenterade och hierarkiska gatunät riskerar att förstärka segregation. Rumsligt integrerade miljöer skapar bättre förutsättningar för spontana möten, vilket bidrar till ökad social samhörighet mellan samhällsgrupper.

Även offentliga platser påverkar integrationen. En väl gestaltad stadsmiljö kan minska social åtskillnad genom att främja samnärvaro och interaktion. Samtidigt visar forskning att enbart nybyggnation inte är en lösning på segregationsproblematiken. Effektiva åtgärder kräver en helhetsförståelse av hur den byggda miljön påverkar segregation och människors livsvillkor.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att analysera forskning om den byggda miljöns betydelse för boendesegregation och ojämlika livsvillkor i svenska städer. Genom en systematisk sökning efter forskningslitteratur i olika vetenskapliga databaser granskades i 1 624 studier. Efter en bortsortering av irrelevanta träffar, inkluderades totalt 48 studier. Kunskapsöversiktens resultat, slutsatser och policyrekommendationer baseras på en sammanställning och analys av dessa studier. 

Några övergripande slutsatser och rekommendationer
Utveckling av en mer sammanhängande stadsstruktur: Genom att förbättra kopplingarna mellan stadsdelar och stärka stråkens integration i stadens övergripande struktur kan rörelsemönster förändras och socialt utbyte öka
Ökad variation i bostadsutbud och upplåtelseformer: För att motverka socioekonomisk segregation bör blandade upplåtelseformer och bostadsstorlekar främjas i både befintliga och nya bostadsområden
Utformning av offentliga rum som mötesplatser: Identifikation och utveckling av strategiska mötesplatser i stadsrummet kan stärka den sociala interaktionen mellan olika samhällsgrupper
Jämlik tillgång till stadens resurser: En mer rättvis fördelning av arbetsplatser, service, kulturinstitutioner och utbildningsmöjligheter mellan olika områden är avgörande för att minska segregationen och skapa jämlika livsvillkor
Långsiktiga och strukturella åtgärder: Segregationsproblematik bör hanteras genom en kombination av bostadspolitiska insatser och stadsplanering, snarare än enbart genom punktinsatser i enskilda områden
Vidare forskning om stadsrummets roll i segregation: För att bättre förstå segregationens mekanismer behövs vidare studier som kombinerar analys av bebyggelsestruktur, rörelsemönster och sociala interaktioner