Efterbehandling av PFAS - En konceptuell samhällsekonomisk analys av åtgärder vid förorenade områden och vattentäkter

Report, 2025

Som underlag för att utarbeta strategier för hantering av PFAS-förorenade områden på kort och lång sikt genomför Naturvårdsverket ett arbete inom aktuellt regeringsuppdrag delprojektet ”DP4 - Drivkrafter för riskhantering vid PFAS-förorenade områden”. Inom detta projekt prövas följande påståenden:
- Väntan på ”kostnadseffektiv åtgärdsteknik” leder till att problemen med PFAS-förorenade områden utvecklas från att vara relativt avgränsade källområden, till att bli större och kanske av mer diffus karaktär.
- Åtgärder blir mer kostsamma och tekniskt komplicerade utifrån att det förorenade området vuxit och kanske blivit en mer diffus föroreningsproblematik. Av dessa anledningar blir det svårt att ställa miljömässigt motiverade krav på åtgärder.

För att pröva dessa påståenden önskar Naturvårdsverket att göra en samhällsekonomisk analys av efterbehandlingsåtgärder för PFAS i områden där samhällsviktiga funktioner, människors hälsa och miljö är utsatta för risk. Av särskilt intresse är härvid vattenresurser som används, nu eller i framtiden, för dricksvattenförsörjning.

Syftet med denna studie är att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av att genomföra efterbehandlingsåtgärder i tre olika hypotetiska och avgränsade fall av PFAS-förorening av vattenresurser:
1.      Där PFAS-förorening i mark orsakat förorening av grundvattenresurs som används som dricksvattentäkt för ca 30 000 konsumenter.
2.      Där PFAS-förorening i mark ännu inte orsakat förorening av en grundvattenresurs som används som dricksvattentäkt för ca 30 000 konsumenter, men kommer att göra så om ingen åtgärd genomförs.
3.      Där PFAS-förorening i mark orsakat förorening av en ytvattenresurs som används som dricksvattentäkt för ca 30 000 konsumenter.

För dessa tre fall har en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys utförts där kostnaderna för att genomföra efterbehandlingsåtgärder vägs mot dess nyttor. Analysen har utgått ifrån simulering av föroreningsspridning i grundvattenmagasin utförda av SGI, ekonomisk värdering av kostnader för PFAS-rening i vattenverk baserat på aktuella erfarenheter från Uppsala Vatten samt värdering av vattenresursers värde baserat på s.k. värdeöverföring (Value Transfer). Kostnads-nyttoanalysen har genomförts för olika åtgärdsalternativ i de tre fallen med en tidshorisont på 200 år.

Utifrån den genomförda studien har följande slutsatser dragits:
·        Omedelbar efterbehandling med schaktning av en omfattande PFAS-källa där PFAS-förorening redan nått ett större grundvattenmagasin och spridits till en nuvarande vattentäkt (Fall 1), är samhällsekonomiskt lönsam vid en låg diskonteringsränta på 1,4 %. En omedelbar schaktsanering kan därmed motiveras om stor vikt läggs vid nyttorna för framtida generationer.
·        Vid 3,5 % och högre diskonteringsränta är däremot den samhällsekonomiskt mest motiverade åtgärden för Fall 1 att direkt fokusera på att skydda de mottagare som kan exponeras för föroreningen (dvs utöka dricksvattenreningen) men att vänta med en väldigt kostsam efterbehandling såsom schaktning.
·        Vid en mindre föroreningskälla som ännu inte påverkat det större grundvatten-magasinet eller någon dricksvattentäkt i detta magasin (Fall 2) är en inneslutning av föroreningen, följt av en senare bortschaktning av föroreningskällan (om ca 40 år) samhällsekonomiskt motiverat för alla testade diskonteringsräntor. Denna åtgärd får en stor nytta i form av undvikande av rening i dricksvattenverk men också undvikande av störning på andra vattentjänster som resursen tillhandahåller.
·        Vid en ytnära föroreningskälla där ingen spridning sker till grundvattnet utan via dagvatten till en ytvattenrecipient som används som dricksvattentäkt (Fall 3) är en omedelbar borttagning av föroreningskällan genom schaktning lönsam oavsett diskonteringsränta. Detta tack vare de nyttor som direkt uppstår av att undvika kostnader kopplade till PFAS-rening i vattenverk samt nyttor av att undvika störningar på vattentjänster som infaller omedelbart och sträcker sig långt fram i tiden.
·        Långsiktiga nyttor, såsom att undvika kostnader för PFAS-rening i vattenverk och undvika störningar på vattentjänster, kan motivera omedelbara åtgärder vid PFAS-källor. Detta gäller särskilt för mindre eller ytligt belägna PFAS-källor där föroreningen antingen inte nått grundvattenmagasin eller sprids på ett sätt som gör att spridningen på kort tid kan stoppas.

Denna studie har utförts på tre hypotetiska fall där PFAS-föroreningar påverkar behovet av rening av dricksvatten och vattenresursens samhällsekonomiska värde. Miljö- och hälsorisker vid själva PFAS-källan samt konsekvenser för andra recipienter, som våtmarker, har inte beaktats. Ju högre riskerna för exponering av människa och miljö är vid PFAS-källan och ju högre belastningen är på olika recipienter i källans omgivning, desto mer motiverat blir omedelbara åtgärder vid PFAS-källan ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Utifrån den genomförda studien rekommenderas följande:
·        Fokusera på åtgärdsalternativ som har visat sig vara samhällsekonomiskt lönsamma, såsom omedelbar inneslutning av mindre PFAS-källor, som i fall 2, och omedelbar borttagning (ex schaktning) av ytnära PFAS-källor med spridningsrisk, men där påverkan på grundvatten inte skett, som i fall 3.
·        Prioritera planering av framtida åtgärder och undvik omedelbara schaktinsatser när PFAS-källan är omfattande, som i fall 1. Utvärdera kostnadseffektiva och miljövänliga tekniker som kan sänka åtgärdskostnaderna.
·        Analysera effekterna av olika diskonteringsräntor noggrant och överväg hur en lägre ränta kan påverka beslut om omedelbara investeringar i efterbehandling av omfattande PFAS-källor.
·        Ta hänsyn till framtida nyttor i långsiktiga strategier, särskilt när det gäller vattenförsörjning och miljöskydd.