Från passiv mottagare till aktiv resurs i krishanterings-systemet: Att inkludera kunskap och erfarenheter från personer med funktionsnedsättningar i förebyggande och hantering av kriser

Report, 2025

Forskningsprojektet ”Från passiv mottagare till aktiv resurs” startade hösten 2021. Då hade just befolkningen genomlevt pandemikrisen för att sedan uppleva kriget i Ukraina och ett antal globala naturkatastrofer, som stormen Hans, skogsbränderna i Kanada och Australien, översvämningarna i Pakistan samt jordbävningen i Turkiet. Idag år 2025, står vi inför en värld präglad av krig, konflikter och ökande globala spänningar. Den osäkerhet som råder innebär stora utmaningar för nationer och samhällen inför kommande kriser, men även enskilda individer och sårbara grupper behöver stärka sin egenberedskap. Hela befolkningen behöver omfattas av krisberedskapen för att tillgodose mångfald, social inkludering och jämlikhet.  

Syfte och mål med projketet har varit att studera hur personer med funktionsnedsättningar och deras intresseorganisationer kan involveras som aktiva resurser i samhällets krisberedskapsarbete med att förebygga och hantera allvarliga störningar och kriser. Det övergripande målet har varit att bidra till att komplettera och vidareutveckla samhällets förmåga att förbereda sig för, hantera och återhämta sig från kriser genom att tillgodose mångfald, social inkludering och jämlikhet. De specifika målen har varit att:
1.     Utveckla metoder och verktyg för att tillvarata erfarenheter och kunskaper från personer med funktionsnedsättningar angående deras förmågor, behov och problem vid kriser samt deras förslag på lösningar.
2.     Utforma strategier och riktlinjer för utformning och kommunikation av risk- och krisinformation så att den blir begriplig och tillgänglig för alla, och specifikt för personer med kommunikationssvårigheter.


Metod:  Ett stort antal studier har genomförts i projektet om hur personer med funktionsnedsättning kan involveras som aktiva resurser i krisberedskapsarbetet. Metoder som använts för datainsamling har vart studiebesök, intervjuer, frågeformulär, observationer, workshops, fokusgrupper och krisövning i fält. Etiskt godkännande för studierna har beviljats av etikprövningsnämnden (Dnr: 2022-04091-01) och godkännandeformulär har lämnats av alla deltagare.

Resultat: Forskningsprojektet har utvecklat kunskap, metoder och verktyg för att förbättra inkluderingen av sårbara grupper i krisberedskapen och anpassa den till deras specifika behov, samt utformat strategier och riktlinjer för kommunikation av krisinformation så att den blir begriplig och tillgänglig för alla. Resultatet är uppdelat i följande avsnitt som svarar mot projektets mål: (1) Utgångsläge - här beskrivs resultat om hur kommuner och intresseorganisationer fungerar vad gäller att nå ut till och inkludera sårbara grupper som resurser i krisberedskapen, samt vad aktuell internationell forskning säger om ämnet, (2) Metoder och verktyg - här beskrivs utvecklade metoder och verktyg för inkludering av personer med funktionsnedsättningar i krisberedskapsarbete. Dessa finns dokumenterade i fem populärvetenskapliga informationsbroschyrer som beskriver (a) samskapande workshops, (b) krishanteringsövning i fält; (c) tekniker för samtal med personer med kommunikationssvårigheter; (d) strategier för inkluderande och tillgänglig kriskommunikation anpassad för målgruppens behov och förståelse, samt (e) utformning av krispass.

Resultatet från projektet visar också att det finns en risk att kriskommunikationen inte är inkluderande och tillgänglig för alla, vilket kan medföra missförstånd och problem med att agera rätt vid en krissituation. Detta strider mot internationella konventioner och direktiv som betonar rätten till anpassad kommunikation. För att effektivt nå personer med kommunikationssvårigheter under en kris är det avgörande att krisinformationen är anpassad och alternativ. Detta innebär att använda olika kommunikationskanaler och format, som lättlästa texter, teckenspråkstolkning och visuella hjälpmedel. Mycket information och stöd är digitalt idag, men vid el-avbrott kan alternativa metoder som flygblad, torgmöten och personliga
informatörer (facilitatorer) vara nödvändiga. Personer med kommunikationssvårigheter kan ha nytta av kommunikationshjälpmedel som bildstöd och andra tekniska hjälpmedel som underlättar förståelse och uttryck, vilket är särskilt viktigt i stressiga situationer.

Slutsatsen från projektet är att det är möjligt att involvera personer med funktionsnedsättningar som aktiva deltagare krisberedskapen, vilket också stärker deras egen beredskap och bygger ett mer rättvist och motståndskraftigt samhälle. Även om flertalet av studierna är genomförda med dessa grupper är resultaten också applicerbara på andra sårbara grupper. Genom att beakta människors olika kapacitet och begränsningar i stället för att fokusera på generaliserbara stereotyper kan en mer resilient och förberedd befolkning uppstå. Därmed har projektet bidragit till att komplettera och vidareutveckla samhällets förmåga att förbereda, hantera och återhämta sig från störningar och kriser med fokus på mångfald, social inkludering och jämlikhet.