Det kalla krigets hemmafront: Militariseringen av det svenska civilsamhället 1945-1989

Forskningsprojekt, 2024 – 2026

Det svenska civilförsvaret var en konsekvens av hur civilsamhället blivit till ett legitim mål för krigföringen under 1900-talet. Civilförsvaret var, vid sidan av det militära försvaret, en viktig komponent i totalförsvaret. Det syftade till att skydda civilbefolkningen i händelse av krig, men blev i och med den svenska totalförsvarstanken en integrerad del av det svenska samhället med nära band till det militära försvaret. I den svenska historieskrivningen är dock civilförsvaret närmast osynligt. Även om forskningen studerat vissa kulturella konsekvenser och specifika fenomen av civilförsvaret, som exempelvis skyddsrummens tidiga historia, saknas fortfarande en ordentlig genomlysning av det svenska civilförsvarets institutionella historia. Med detta forskningsprojekt vill vi undersöka det svenska civilförsvarets institutionella historia mellan åren 1945 och 1989. Vi kommer också undersöka människorna bakom civilförsvarsinstitutionerna, vad som upptog dem, vilka mål och visioner de formulerade för det svenska samhället. Vi menar nämligen att civilförsvaret inte kan skiljas från samhället i övrigt. Civilförsvaret ska snarast förstås som ett uttryck för ett militariserat samhälle. Militarisering, menar vi, är inte enbart en process där samhället förbereder sig för våldsanvändning, utan också en dubbelsidig rörelse där det militära och civila påverkar varandra. Sverige under kalla kriget var exempelvis ett land där civila tjänstemän hade dubbla roller, en för fred och en för krig, och ett land där civila myndighetschefer träffades för att bli utbildade av överbefälhavaren i landets krigsplanläggning. Tidigare forskning har inte uppmärksammat civilförsvaret tillräckligt och har därför inte heller undersökt civilförsvarets plats i denna dubbla militariseringsprocess. Detta projekt syftar till att ändra på dessa förhållanden.