Kvicklera i förändrat klimat

Forskningsprojekt, 2025 – 2030

De flesta naturliga jordar sedimenteras under en lång tidsperiod när partiklar som eroderats någon annanstans transporteras, t.ex.av floder, till en ny plats.Marin lera är, som namnet antyder, finkorniga partiklar som avlagrats i saltvatten nära kusten.
De flesta naturliga jordar sedimenteras under en lång tidsperiod när partiklar som eroderats någon annanstans transporteras, t.ex. av floder, till en ny plats. Marin lera är, som namnet antyder, finkorniga partiklar som avlagrats i saltvatten nära kusten. Under de senaste tusentals åren har en del av dessa marina leravlagringar, t.ex. i Västsverige, stigit över medelvattennivån och upprätthållit infiltration av sötvatten. I vissa fall har dessa förhållanden lett till ett mycket intressant material som kallas kvicklera. Kvicklera är den enda naturliga leran som helt kan förlora sin motståndskraft mot mekanisk belastning och bli flytande. Det finns en stark koppling mellan de geologiska förhållandena och processerna under sedimentation och den efterföljande urlakningen av lera och de materialegenskaper som styr den märkliga förändringen från fast till flytande form. Både de processer som skapade kvicklera och de mekanismer som bidrar till den plötsliga hållfasthetsförlusten har dock inte observerats direkt. Ännu viktigare är att dessa processer kan påverkas av klimatförändringarna, men vi vet inte hur mycket.För att verkligen förstå hur materialet beter sig måste vi därför titta inåt när vi utför experiment som efterliknar processerna i naturen. Detta kan göras med hjälp av röntgentomografi (som på sjukhuset), men dessa metoder kan inte alltid urskilja egenskaper som är så små som lerplattor. För detta måste vi åka till särskilda anläggningar i världen som erbjuder nano-tomografi.Även om vi på djupet kan studera en naturlig kvicklera som vi i dag finner på fältet räcker detta inte alltid för att förstå vad som hände på vägen. Därför måste vi systematiskt testa ett brett spektrum av klimat start- och randvillkor i våra experiment som efterliknar dessa processer för att statistiskt studera effekterna på skapandet av kvicklera. Detta kommer att hjälpa oss att bättre förstå vad som händer i experimenten, eftersom allt vi vill lära oss inte kan mätas direkt - inte ens med hjälp av avancerade röntgenmetoder - från en naturlig kvicklera.