Molekylär avbildning på synapsnivå: rollen av synaptiskt zink vid traumatisk hjärnskada och neurodegenerativa sjukdomar

Forskningsprojekt, 2016 – 2020

Hjärnan är aldrig statisk utan genom hela livet förändras den och nya förbindelser mellan hjärnceller, synapser, bildas och förändras. Man kan säga att synapserna är ett slags kommunikationsvägar som ständigt byggs om, när vi lär oss nya saker och när nya minnen skapas. I vissa skador av hjärnan och vid vissa sjukdomar är det just denna byggnadsprocess som rubbas och för att förstå den fullt ut vill vi utveckla nya metoder för att avbilda synapser. I det här projektet vill vi nå bortom de traditionella metoderna för att studera hur synapserna fungerar och studera molekyler som tidigare varit svåra att studera, så som cellmembranens byggstenar och spårämnet zinks funktion som signalsubstans. Med traditionella högupplösta elektronbaserade eller ljusbaserade metoder har ljusets våglängd och/eller storleken på antikroppar och markörer utgjort en begränsning för att nå en så hög upplösning och känslighet som krävs för att undersöka det vi önskar när vi vill kunna synliggöra den kemi som är inblandad när två synapser möts. Därför kommer vi att göra detta genom att kombinera information från olika avbildande instrument som förmår synliggöra kemisk information direkt utan att antikroppar eller markörer behövs. Vårt slutgiltiga mål är att förstå hur förändringar i nervceller orsakade av skador eller sjukdom uppstår och därefter kunna skapa verktyg för att bota dessa skador