Möjligheter för förnybara drivmedel i Sverige till år 2030

Rapport, 2010

Transportsektorns energianvändning domineras i dagsläget helt av oljebaserade drivmedel, främst bensin och diesel. På grund av klimat- och energisäkerhetsfrågan står därför transportsektorn idag inför stora förändringar. Syftet med denna studie är att studera möjligheterna för inhemskt producerade förnybara drivmedel (biodrivmedel, förnybar el och vätgas) till och med år 2030. Genom litteraturstudier och kontakter med aktörer inom området och med utgångspunkt i de framtidsvisioner för förnybara drivmedel som finns utförs en systematisk strukturerad genomgång av utmaningar och möjligheter för olika drivmedelsalternativ. Målet är att kunna argumentera för vad som är realistiskt att tro om utvecklingen för den inhemska produktionen av förnybara drivmedel till och med 2030 givet att styrmedel som stödjer dessa drivmedel finns samt att bedöma i vilken utvecklingsfas olika förnybara drivmedel befinner sig. Resultatet från litteraturgenomgången av framtidsvisioner visar en splittrad bild av hur olika aktörer ser på framtiden för förnybara drivmedel. För 2020 identifierar vi ett spann på att 10–25% av den svenska vägsektorns energianvändning skulle kunna bestå av biodrivmedel varav bidraget från andra generationen nästan är försumbart. För 2030 är spannet 13–55% och bidraget från andra generationen anses osäkert. När det gäller vätgas är däremot alla källor eniga om att andelen vätgasbilar i den svenska bilparken är ytterst marginellt både år 2020 och 2030. Däremot finns optimistiska visioner för EU på ända upp till 16 miljoner vätgasbilar kring 2030. Visionerna kring elbilar och laddhybrider visar på en mycket stor osäkerhet över hur snabbt fordonsflottan kan komma att elektrifieras. För 2020 visas en spridning på allt ifrån mycket få till 600 000 elbilar inklusive laddhybrider i Sverige och för 2030 ser vi ett ännu vidare spann på allt ifrån mycket få till 4 miljoner. Resultat från vår analys visar att spannet är ganska stort när det gäller hur stor den inhemska produktionen av förnybara drivmedel skulle kunna vara år 2020 och 2030. Spannet är ungefär 3–13 TWh/år för år 2020 och 10–22 TWh/år år 2030 och vi bedömer hela spannet som realistiskt. Beroende på hur stor energianvändning för transporter vi jämför med blir det procentuella bidraget lite olika men oavsett beräkningsmetod överstiger andelen inhemskt producerade förnybara drivmedel inte 15% år 2020 respektive 25% år 2030 av vägtrafikens energianvändning. Trots att alternativa fordon (utöver elbilar) behövs i nästan alla våra scenarier om de inhemskt producerade drivmedlen ska användas inom Sverige ser vi inte bilparken som en begränsande faktor för den inhemska produktionen av förnybara drivmedel. Behovet i Europa lär dessutom vara så pass stort att det går att exportera allt eventuellt överskott av förnybara drivmedel om vi i Sverige producerar mer än den inhemska transportsektorn kan ta emot. När det gäller introduktionen av elbilar ser vi inte laddningsinfrastrukturen som en begränsande faktor för introduktionen av elbilar i stor skala. I dagsläget begränsas introduktionen mer av den höga investeringskostnaden (orsakad av batterikostnaden) vid köp av elbil. Hur stort det faktiska bidraget av förnybara drivmedel i Sverige i framtiden blir beror i stor utsträckning på priset på de förnybara drivmedlen (både inhemskt framställda och importerade) och tillhörande fordon jämfört med de fossila alternativen. Oavsett drivmedel är det viktigt med hög energieffektivitet både vad gäller användningen i fordonen och i drivmedelsproduktionen. En lägre energiefterfrågan i transportsektorn är en viktig faktor för att minska koldioxidutsläppen och innebär dessutom att bidraget från förnybara drivmedel procentuellt sett blir högre.