Utsläppsbanor för ett 1,5ºC-mål

Rapport, 2011

I den här rapporten har vi beräknat hur stora antropogena utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan och dikväveoxid) som på global och nationell nivå är förenliga med att nå ett mål för den globala medeltemperaturen vid jordytan på max 1,5ºC över den förindustriella nivån. Exakt hur mycket man kan släppa ut är osäkert och beror framför allt på värdet på klimatkänsligheten, alltså hur mycket temperaturen förväntas öka för en fördubbling av CO 2 -halten i atmosfären. Antar vi att klimatkänsligheten är sitt mest troliga värde, dvs 3ºC per CO 2 -fördubbling, krävs en utsläppsminskning på cirka 75% från år 2000 till år 2050. Fram till år 2100 måste utsläppen i grova drag minska med 90%. På kort sikt innebär 1,5ºC målet att Sverige och EU behöver minska sina utsläpp från 2005 med 28% respektive 31% (givet en klimatkänslighet på 3ºC per CO 2 -fördubbling). Det utgör en skärpning med cirka 7 procentenheter jämfört med vad som skulle krävas för ett 2ºC mål. De nationella målen har beräknats med den så kallade ”contraction & convergence”-metoden, där lika utsläpp per person på global nivå uppnås år 2050. Då behöver utsläppen vara nere på cirka 1 ton CO 2 -ekvivalenter per person och år, jämfört med drygt 6 ton CO 2 -ekvivalenter idag. Detta innebär att även kraftiga minskningar av utsläppen krävs i utvecklingsländer som Indien och Kina fram till år 2050