Mäta leveransförmåga med hjälp av lagertillgänglighet beräknad från historiska lagersaldon

Rapport, 2012

En förutsättning för att kunna mäta leveransförmåga från lager i form av servicenivå är att man även kan identifiera den efterfrågan som inte kunnat tillfredsställas. Detta är i allmänhet endast möjligt när efterfrågan är kopplad till någon form av kundorder vilket sällan fallet när kunder är konsumenter. Lagertillgänglighet, dvs den utsträckning i vilken det finns en kvantitet i lager, kan emellertid förväntas vara ett användbart uttryck för leveransförmåga och därmed kunna användas i sådana sammanhang. Syftet med den studie som redovisas den här rapporten är att utveckla olika sätt att mäta lagertill-gänglighet och att utvärdera hur väl dessa mått överensstämmer med servicenivå mätt på traditionellt sätt som grad av uppfylld efterfrågan. Lagertillgänglighet har dels definierats som procentuell andel artiklar i en grupp som under en period har mer än en viss kvantitet i lager, dels som det vägda medelvärdet av en grupp av artiklars individuella lagertillgänglighet definierat som procentuell andel dagar med mer än en viss kvantitet i lager under en period. I båda fallen har kriteriet kvantitet i lager satts till noll, till medelefterfrågan per dag respektive till medelefterfrågan per efterfrågedag. En utvärdering av de olika lagertillgänglighetsmåtten har genomförts med hjälp av simulering. Jämförelser har gjorts både med avseende på gruppvis servicenivå utryckt som andel av efterfrågan och som andel av omsättning/volymvärde som kunnat levereras direkt från lager. De har också omfattat olika långa mätperioder. Resultaten från utvärderingen visar att lagertillgänglighet beräknad som procentuell andel artiklar vars lagersaldo är större än en viss kvantitet i en grupp under en viss period ger ett mått på leveransförmåga som för praktiskt bruk väl överensstämmer med på traditionellt sätt beräknad servicenivå. Detta gäller både då gruppens servicenivå beräknas som vägd efterfrågeservice och som vägd volymvärdeservice. För artiklar med hög efterfrågefrekvens blir överensstämmelsen något bättre om lager-tillgängligheten utgår från noll i lagersaldo medan den för artiklar med låg efterfråge-frekvens blir något bättre om lagertillgängligheten utgår från en kvantitet motsvarande medelefterfrågan per efterfrågedag. Lämplig längd på den period under vilken lager-tillgängligheten beräknas beror på det antal artiklar som ingår i gruppen. Om gruppen består av mer än något hundratal artiklar kan man använda så korta mätperioder som dag utan att riskera oacceptabla variationer i beräknad lagertillgänglighet från period till period.