Betyg i högre utbildning

Rapport, 2016

SUHF:s arbetsgrupp för betygsfrågor har varit verksam under perioden 1 mars 2014 – 31 december 2015. Uppdraget har varit att undersöka behovet av betygssystem med fler betygs-steg i högskolan mot bakgrund av den konkurrenssituation som en internationaliserad utbildnings- och arbetsmarknad medför. Uppdraget har också varit att sprida erfarenheter kring flergradiga betygsskalor inkluderande både nationella erfarenheter och exempel från andra europeiska länder. Arbetsgruppen har också uppmanats att föreslå rekommendationer om betygssystem till SUHF:s medlemslärosäten. Arbetsgruppen har främst inhämtat underlag genom intervjuer, en enkät till lärosätena och Ladok-statistik omfattande drygt tre miljoner betygssättningar som renderat godkända betyg över en period av tre år. Resultatet av utredningen visar att svenska lärosäten har en stark tradition av målrelaterad betygssättning som samtliga involverade i utredningen upplever som positiv och viktig att bevara, oavsett antal grader i betygsskalan. Gruppens arbete bekräftar att det finns olika problem med de svenska betygssystemen ur ett internationaliseringsperspektiv. Det går dock inte att säga att det finns någon tydlig samsyn mellan lärosätena om exakt vilka dessa problem är eller hur stora de anses vara. Det är svårt att entydigt koppla problemen till valet av betygsskala. Det finns också andra faktorer för valet av betygsskala som verkar väga minst lika tungt som internationaliseringsperspektivet och som gör att lärosäten inte inför betygsskalor med fler grader. Utredningen visar vidare att flera olika betygssystem används i svensk högskola och heterogeniteten framträder som betydande, såväl mellan lärosäten som inom ett lärosäte. Det finns starka ämnesmässiga traditioner och god argumentation kring enskilda lärosätens val av skala men nationellt saknas det gemensamma ramar för betygssättning, samordning och uppföljning. Huvudsakligen används fortfarande fågradiga betygsskalor i Sverige men 43% av alla betyg sätts numera i betygsskalor med minst tre godkända betygssteg. Ett antal lärosäten har de senaste tio åren gått över till en sjugradig skala för all utbildning eller för viss utbildning som riktar sig till en internationell målgrupp. Under perioden 2011−2014 är A–F-skalan den enda betygsskala som ökat i omfattning medan exempelvis användningen av G–U-skalan minskat med 18,5 %. Att ha en flergradig betygsskala ses som positivt ur flera aspekter: det underlättar internationellt studentutbyte, det kommunicerar tydligare utbildnings-resultaten och är ett bättre instrument för urval för både vidare utbildning och rekrytering på arbetsmarknaden. Flergradiga betyg ställer höga krav på tydliga betygskriterier och genom-tänkta pedagogiska metoder för målrelaterad bedömning. Flera av de problem som rapporten påvisar skulle kunna lösas genom att en gemensam nationell flergradig betygsskala implementerades. I nuläget bedömer arbetsgruppen dock inte att det är realistiskt att rekommendera detta. De svenska lärosätena använder flera olika betygsskalor. De problem fågradiga betyg kan skapa för internationellt studentutbyte verkar upp-vägas av andra värden för många lärosäten. Ett relativt stort antal lärosäten har redan valt att införa en sjugradig betygsskala för utbildning med internationell inriktning. Ett önskemål som lyfts fram i flera enkätsvar och intervjuer är att ett meritvärde eller betyg för hel utbildning, motsvarande grade point average (GPA) införs. GPA upplevs fungera väl för internationell jämförelse. Ladok-statistiken visar på skillnader mellan lärosätena i användningen av betygsskalorna som – åtminstone i avsaknad av fördjupat underlag – ter sig anmärkningsvärt stora. Dessa skillnader bör ses mot bakgrund av att betygssättning är myndighetsutövning och att betyg är ett myndighetsbeslut som studenterna inte kan överklaga. Undersökningen visar på stora skillnader i betygsfördelningen mellan olika betygsskalor även då antalet steg är identiska (5-U respektive AB-U). Det gäller även inom en och samma betygsskala såväl mellan lärosäten som inom lärosäten. Andelen studenter som exempelvis får högsta betyg kan skilja stort. Stickprov inom lärosäten visar på samma variationer i betygssättningen mellan olika kurser. Det finns också en genusskillnad, dock liten. En bättre uppföljning med årlig betygsstatistik kunde införas, dels för alla lärosäten för att ge en nationell överblick och nationella betygsutfall för varje betygsskala, dels för vissa specifika ämnesområden för att kunna jämföra betygsutfall t ex i större utbildningsprogram som ges vid många lärosäten, såsom juristprogrammet, ingenjörsutbildning, lärarutbildning, psykologutbildning, ekonomiutbildning, socionomutbildning. Sådant underlag skulle stimulera till utveckling av examination och bedömning inom högskolan. Arbetsgruppen föreslår därför att.....