Att använda kömodeller för att mäta kapacitet i ett system

Paper i proceeding, 2017

Den sanna kapaciteten i ett produktions- eller servicesystem är ofta svår att skatta med tillräcklig precision. De två huvudsakliga metoderna för kapacitetsmätning som beskrivs i litteraturen - mätning baserade på tekniska/fysiska parametrar och mätning baserad på tidsstudier - karakteriseras båda av såväl konceptuella som praktiska nackdelar. I detta papper analyseras hur kapaciteten i ett system istället kan mätas med hjälp av kömodeller, vilket eliminerar vissa större svagheter med de två andra metoderna. Den grundläggande idén är att använda det systemteoretiska samband som gäller mellan ankomsttakt, kapacitet och kötid: eftersom den takt med vilken jobb/kunder ankommer och den tid de befinner sig i kö ofta kan observeras objektivt kan dessa parametrar under vissa omständigheter användas för att indirekt mäta kapaciteten i det aktuella systemet. De primära fördelarna jämfört med de två traditionella metoderna för kapacitetsmätning är att den kömodellbaserade metoden är helt okänslig för förhållandet mellan designad och effektiv kapacitet och att den inte genererar några beteendemässiga problem eftersom den inte kräver någon direkt observation av systemet. Validitetsaspekter diskuteras också i papperet.