Ett förslag till lösning på internprissättningsproblemet och problemet med bilaterala monopol

Rapport, 1998

Internprissättningsproblemet i dess vedertagna betydelse är problemet att få två resultatenheter inom samma organisation som handlar med varandra att agera utifrån hela organisationens bästa, trots att de är fullständigt målstyrda och endast bedöms utifrån sitt eget resultat. Detta problem är i sin renodlade form helt synonymt med det ännu mer klassiska problemet med bilaterala monopol. Ett bilateralt monopol kännetecknas bland annat dels av att båda parter strävar efter en kvantitet som är lägre än den sammanlagt optimala, dels av att jämvikt definitionsmässigt saknas. Det förväntade resultatet på en sådan marknad antas därför bli paretosuboptimalt. Någon incitamentskompatibel lösning på detta problem då informationsassymetri råder saknas i den vetenskapliga litteraturen. Av detta skäl är även internprissättningsproblemet hittills olöst. I denna rapport presenteras en mycket enkel styrmodell, kallad ICE-modellen, som kan användas för att lösa båda dessa problem. Med hjälp av ömsesidigt valbara tvådelad tariffer kommer båda parter i ett bilateralt monopol att vinstmaximera genom att avstå helt från sin monopolstyrka. ICE-modellen kan därigenom sägas simulera fullkomlig konkurrens på en marknad kännetecknad av bilateralt monopol. Projektet till vilket denna rapport hör är finansierat av Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse för samhällsvetenskaplig forskning. Författaren tackar för detta stöd.