Fritidsbåtar som vektor för spridning av främmande arter i svenska vatten -jämförelse med kommersiell sjöfart, hamnar och marinor

Rapport, 2020

Fritidsbåtar och fartyg samt marinor och hamnar kan alla vara källor för spridning av främmande arter i havet. De senaste årtiondena har fritidsbåtar som vektor för spridning av akvatiska växter och djur beskrivits exempelvis från Nya Zeeland, Kanada och USA. Riktlinjer med syfte att minska spridningen har tagits fram på nationell nivå i bland annat Nya Zeeland (Cohen et al 2005, MPI 2013). Vidare har EU-kommissionen och FNs internationella sjöfartsorgan, International Maritime Organization (IMO) tagit fram rekommendationer för att minska spridning av främmande arter med fritidsbåtar (EU 2016, IMO 2012). En studie från Medelhavet rekommenderar att fritidsbåtars betydelse för spridning av främmande arter tas med i
framtida planering av hållbar maritim turism (Ferrario et al 2017). Många fastsittande organismer samlas i marinor där det finns gott om hårda substrat som bryggor, undervattensfundament, bojar och båtbottnar. I Skottland och Irland har marinor undersökts efter förekomst av främmande arter med olika typer av snabb uppskattningar (rapid assessments) (Ashton et al 2006, Minchin and Nunn 2013) och i NewFoundland, Kanada pågår ett ”utrotningsprogram” av sjöpungen Ciona intestinalis från marinor (McKenzie et al 2016).
Det finns ca 800 000 fritidsbåtar runt Sveriges kuster som används under båtsäsongen. En båtbotten kommer från att den sänks ner i vattnet att koloniseras av vattenlevande växter och djur. Då båtar rör sig mellan olika områden riskerar de att flytta arter vilka kan vara främmande för det nya området. Betydelsen av fritidsbåtar som vektor för spridning av främmande arter har tidigare inte undersökts ur ett svenskt perspektiv. I denna rapport har tidigare publicerade arbeten sammanställts och analyserats för att se hur befintlig kunskap och tillgängliga metoder från andra områden kan appliceras vid arbete med främmande arter på fritidsbåtar i svenska vatten.

Syftet med rapporten är illustrera fördelningen av olika påväxtgrupper på de fyra substraten: fritidsbåtar, kommersiella fartyg, marinor och hamnar. De tio vanligaste påväxt-typerna visade sig finnas spridda på alla substraten med högst andel påväxt på fartygsskrov. Flera av de vanligaste metoderna som används internationellt för att undersöka förekomst av påväxt och främmande arter på fritidsbåtar och i marinor (enkätundersökningar och påväxtpaneler) används i Sverige tillsammans med ”rapid assessment” vilket innebär att man besöker marinan vid bestämda intervall och registrerar makropåväxt. Detta kan vara en användbar metod för att övervaka utvalda högriskställen och eller känsliga områden. Främmande marina organismer
som förekommer på skrov baserat på regionala och nationella listor visade sig stämma väl överens mellan Sverige och Danmark (vilket är av intresse för förväntad spridning till svenska västkusten). Att hålla särskild bevakning på och förbereda handlingsplaner för potentiellt invasiva arter kan minska riskerna för etablering av dessa arter i svenska vatten. I en jämförelse mellan fritidsbåtar, kommersiell sjöfart och naturlig spridning kan man generellt säga att kommersiell (internationell) sjöfart framför allt står för primär spridning av främmande arter. Fritidsbåtar kan sedan bidra till sekundär spridning, särskilt i de fall då marinorna ligger i samma geografiska område som större internationella hamnar. Den del av den sekundära spridningen
som är effektivast att allokera resurser till att begränsa/ förhindra är från den fritidsbåtstrafik som rör sig längre än den maximala utbredning vilken de främmande arterna kan nå genom naturlig spridning.