Analys av kollisioner vid hockeyspel med hjärnskakning som utfall

Rapport, 2020

Detta projekt får anses utgöra en pilotstudie som visar på både möjligheter och svårigheter med att analysera hjärnskakningar hos hockeyspelare utifrån tillgängliga videofilmer, RTP och blodprovsdata. Att konstruera en modell som ger mer detaljerad information om orsaken till hjärnskakning och dess omfattning bedöms som möjlig men svårt. Med tillgång till fler kameravinklar och deras exakta positioner i förhållande till isen kan en bildanalys utföras mycket mer exakt. Man bör också ta i beaktning de relativt få spelare som analyserades. Data från fler spelare bedöms som en framkomlig väg även ifall insamlingsmetoderna och analysen förblir den samma som i den här studien. Ytterligare data skulle sannolikt medföra att analysen av korrelationer med RTP och HUC gav tydligare svar.

Även om inte de planerade numeriska modellerna av spelarna gick att förverkliga gav kinematikanalysen användbara resultat; bland annat kollisionshastigheten. Försök att korrelera kollisionshastigheten med RTP gjordes men någon korrelation förelåg inte. Andra faktorer; som hur våldsam rotationen av huvudet var vid kollisionen har känd större inverkan på risken för hjärnskakning än ingångshastigheten. Noterbart är att de erhållna kollisionshastigheterna beror på manuell utplacering av referenspunkter som lagt grunden för koordinatsystemet. Utifrån detta koordinatsystem har sedan hastigheterna erhållits; små fel vid skapandet av koordinatsystemet påverka kollisionshastigheterna stort.

Den utförda analysen är baserad på HUC. Den har utförts något annorlunda än på det sett som utvecklarna av HUC avsåg. Fyra bedömare har utfört analysen och det blev uppenbart att några faktorer var svårbedömda. Inför framtida studier där film från kollisioner karakteriseras med hjälp där HUC bör några av beskrivningarna av faktorerna kompletteras.

Resultaten i korthet:

I stort sätt alla analyserade kollisionerna uppstår i kontakt mellan två spelare.

De vanligaste kontakterna var mellan huvud och opponentens axelskydd och mellan huvud och armbåge; 58% respektive 21% av de analyserade kollisionerna.

Den drabbade träffades i 66% av kollisionerna i huvudet och 25% i överkroppen. Vanligast var träffar framifrån. Den resulterande huvudrörelsen var oftast komplex alternativt begränsad till sagittalplanet.

Efter den första träffen följde det minst en andra huvudträff i 44% av kollisionerna. Hälften av dessa andra träffar var med isen och andra hälften med ringsargen.

Kollisionerna skedde i alla zoner och på öppen is samt i närheten av sargen.

Lika många av spelarna bedömdes varit medvetna om att en tackling väntade som de som var omedvetna.

Straff utdelades som en följd i 34% av kollisionerna; trots att 75% av tacklingarna bedömdes planerade.

Kollisionshastigheten varierade mellan 5,0 m/s och 11,6 m/s.

RTP är inte en funktion av ålder, riktningen på huvudaccelerationen eller kollisionshastigheten. Resultaten indikerar att RTP var högre när den drabbade blev träffad av en axel relativt av en armbåge. RTP var högre för de spelare som bedömdes omedveten om den förstående tacklingen. RTP var mycket högre för planerade tacklingar i jämförelse med tacklagar som var en följd i en situation där tacklingen är en del i en oplanerad kollision.

För varaktiga symptom, d.v.s. för de fyra spelare som inte återgick till spel på elitnivå efter kollisionen, var 75% träffade av motståndarens axel och lika stor andel träffade i huvudet. I alla fyra fallen ansågs den drabbade ej ha kunnat förutse tacklingen samt opponenten bedömdes ha planerat tacklingen.

Medelkoncentrationen av blodmarkören NFL sjunker vid mätningarna vid 12 h och vid 36 h relativt 1 h men ökar något vid 144 h relativt 1 h.

Medelvärdet av parade NFL-koncentrationerna förblir i stort sätt oförändrade över tiden förutom vid 144 h då det förekommer en icke statistiskt signifikant ökning.

Det går att skönja en svag korrelation mellan RTP och förändringen av NFL vid 12 h, 36 h och 144 h i relation till värdena vid 1 h; högre RTP för högre NFL

NFL-värden för gruppen RTP ≥ 9 dagar skiljer sig inte signifikant mot värden för gruppen RTP < 9 dagar vid 12h, 26 h eller vid 144 h efter kollisionen. NFL-värdena kan prediktera RTP men resultaten är inte signifikanta.

Parade koncentrationer av blodmarkörerna NSE, S100B och tau sjunker signifikant vid 12 h i relation till nivåerna vid 1h efter trauma. Dessa förändringar var inte förväntade.

Koncentrationsändringarna av NSE, S100B och tau för gruppen RTP ≥ 9 dagar skiljer sig inte signifikant mot värden för gruppen RTP < 9 dagar vid 12h, 26 h eller vid 144 h efter kollisionen.