Egenskaper och funktion hos fukt- och alkalispärrar på betong

Rapport, 2001

I denna undersökning har den spärrande förmågan hos tio olika preparat undersökts. Det är preparat som kan användas ovanpå betonggolv för att spärra fukt, alkali och/eller emission av deponerade nedbrytningsprodukter i betongen. Tillsammans täcker dessa tio preparat nästan hela den svenska marknaden av spärrskikt som stryks direkt på betong.

Gemensamt för de undersökta spärrskikten är att de stryks direkt på betongytan. Inga spärrskikt i form av skivor, mattor eller på annat sätt prefabricerade enheter har tagits med i studien. Ej heller har avjämningsmassor studerats.

Preparaten har delats in i fem grupper beroende på deras kemiska uppbyggnad. Preparaten inom varje grupp har liknande kemisk uppbyggnad och uppvisar också likvärdiga mätresultat. Grupperna är cementbaserade preparat, termoplaster, vattenglas, silaner samt epoxibaserade preparat i denna rapport.

I undersökningen har funktionerna; fuktspärr, alkalispärr samt emissionsspärr definierats, och de önskvärda egenskaperna för respektive funktion identifierats. Dessa egenskaper har sedan kvantifierats genom olika mätningar i laboratorium. Resultaten från dessa mätningar är inte att betrakta som absoluta sanningar, utan är ibland behäftade med anmärkningsvärda osäkerheter.

Preparatens funktion som fuktspärr bestämdes genom att mäta preparatens genomgångsmotstånd för vattenånga samt för vatten i vätskefas. Grupperna med silaner samt epoxibaserade preparat uppvisade goda fuktspärrande egenskaper.

Preparatens funktion som alkalispärr uppmättes genom långtidsförsök där två betongkvaliteter belades med respektive preparat innan PVC-matta limmades. Nedbrytningen av limmet registrerades med fortlöpande emissionsmätningar från ytan samt i betongen. De flesta grupperna uppvisade alkalispärrande egenskaper, bäst egenskaper uppvisade dock gruppen med epoxibaserade preparat.

Preparatens funktion som emissionspärr bestämdes genom att mäta preparatens genomgångsmotstånd för butanol respektive 2-etylhexanol. Bäst emissionspärrande egenskaper uppvisade gruppen med epoxibaserade preparat.

 

I rapporten presenterats olika typer av modeller, en förståelsebaserad och en beräkningsbar modell. Dessa modeller kan tillsammans med uppmätta material­egenskaper ligga till grund för val av preparat i olika fall.

Avslutningsvis ges råd om vilka egenskaper som skall prioriteras hos preparat vid tre olika typfall. Dessa typfall är;

1.  Förhindra att skada uppkommer på grund av byggfukt, här bör preparat med goda fukt- och/eller alkalispärrande egenskaper användas.

2.  Förhindra att förnyad skada uppstår efter renovering, här bör preparat med goda emissionspärrande egenskaper användas.

3.  Skada på grund av påskjutande markfukt, här bör preparat med goda fukt- och/eller alkalispärrande egenskaper användas om skada ännu ej uppstått. Om skada redan uppstått bör preparatet dessutom ha goda emissionspärrande egenskaper.