Partiformning av lågomsatta artiklar som inte direktlevereras

Artikel i övrig tidskrift, 2007

Att välja en anskaffa-mot-order strategi för standardiserade artiklar innebär att man av olika skäl kan tillåta sig att leverera med leveranstid större än eller lika med återan-skaffningstiden. Trots detta kan det av kostnadsskäl vara lämpligt att välja en anskaffa-mot-lager strategi för att minimera summa ordersärkostnader och lagerhållningssärkost-nader. Leverans kan då ske direkt från lager när det finns disponibla kvantiteter och i andra fall restnoteras för leverans näst nästa inleverans sker. Alternativt kan man alltid leverera med leveranstid. Den planeringssituation där det kan vara aktuellt att välja att leverera med leveranstid för standardartiklar karaktäriseras av få kundorder per år och motsvarar därför inte sär-skilt väl det antagande om kontinuerlig efterfrågan som de flesta partiformningsmetoder bygger på. Situationen karakteriseras också av att man inte behöver använda sig av sä-kerhetslager och att brist i princip uppstår under varannan lagercykel utan att det egent-ligen motsvarar några bristkostnader. Inte heller detta förhållande motsvarar de anta-ganden som traditionellt använda partiformningsmetoder bygger på. I det projekt som redovisas i den här rapporten har några olika metoder utvecklats och testas med hjälp av simulering. I testen har också den traditionellt använda Wilsons formel ingått. Resultaten av testerna visade att metoden Lägsta enhetskostnad ger bäst resultat och att skillnaderna relativt simulerat optimal orderstorlek endast är enstaka procent. Även Wilsons formel ger för praktiskt bruk rimligt bra resultat. Den kan därför användas om av olika anledningar metoden Lägsta enhetskostnad inte kan användas. Enligt genomförda simuleringar ger Wilsons formel något för låga orderstorlekar. För att få mer optimala värden kan det därför rekommenderas att öka beräknade orderstorle-kar med storleksordningen 10 %.