Bestämning av beställningspunkter med hjälp av simulering

Artikel i övrig tidskrift, 2008

Merparten av alla de materialstyrningsmodeller som används i industrin för att bestäm-ma beställningspunkter bygger på antaganden som är mycket tveksamma och som gör att använda modeller inte på ett rimligt sätt överensstämmer med den verklighet de skall avbilda. Som exempel kan nämnas antagandet att efterfrågan under ledtid är normalför-delad och antagandet att varje lageruttag avser ett styck. Dessa förenklande antaganden har måst göras för att det bakomliggande problemet över huvud taget skall kunna lösas med analytiska hjälpmedel. Man kan då fråga sig om det inte vore bättre om man med hjälp av simulering och histo-risk efterfrågan testade sig fram till den beställningspunkt som historiskt skulle gett den önskade servicenivån. Med den processorkapacitet som finns i dagens datorer finns det förutsättningar för den sortens angreppssätt. I det projekt som redovisas i den här rap-porten har en metodik för bestämning av beställningspunkter med hjälp av simulering baserad på historisk efterfrågan utvecklats och utvärderats. Utvärderingen har genom-förts med hjälp av efterfrågedata från tre olika fallföretag. Användning av traditionell beställningspunktsberäkning baserad på normalfördelning ger upphov till lägre servicenivåer än de som beräkningsmodellen dimensionerats för, alldeles speciellt för artiklar med mycket varierande och lågfrekvent efterfrågan. Utvär-deringen av den utvecklade simuleringsmetodiken visar att med simulering erhållna be-ställningspunkter i mycket större utsträckning leder till överensstämmelse mellan öns-kad servicenivå och erhållen servicenivå. Detta gäller inte endast erhållna medelservi-cenivåer för ett helt sortiment eller grupp av artiklar. Simuleringsmetoden medför också stor överensstämmelse för de individuella artiklarna. Med traditionella metoder för beräkning av beställningspunkter kan man i princip uppnå önskad medelservicenivå för ett helt artikelsortiment genom att successivt justera den dimensionerande servicenivån tills önskad medelservicenivå uppnås. Man får emellertid en spridning i artikelvisa servicenivåer som är avsevärt större än om simuleringsmeto-den används. Med andra ord ger traditionell beställningspunktsberäkning baserad på normalfördelning i klart större utsträckning upphov till att vissa artiklar får en med mycket låg servicenivå medan andra får en mycket för hög servicenivå jämfört med de servicenivåer som önskas och som beräkningsmodellen dimensionerats för. Det förelig-ger också skillnader i den kapitalbindning i säkerhetslager som uppkommer för att med de båda metoderna nå samma medelservicenivå. Resulterande kapitalbindning blir klart lägre när simuleringsmetoden används. I den här tillämpningen av simuleringsmetoden på fallföretagens efterfrågedata har ef-terfrågans fyllnadsgrad använts som servicenivåmått, dvs måttet hur stor andel av den totala efterfrågan som kan levereras från direkt från lager. Utvärdering och jämförelser med andra lagerstyrningsmodeller har också baserats på detta servicenivåmått. I motsats till andra lagerstyrningsmetoder kan simuleringsmetoden också användas om man före-drar att använda fyllnadsgrad avseende orderrader som servicenivåmått, dvs att använda orderradsservice. Detta kan betraktas som en klar fördel för simuleringsmetoden efter-som orderradsservice är det servicenivåmått som de flesta företag använder för uppfölj-ningsändamål.