Materials egenskaper är beroende av hur dess strukturer ser ut, där små skillnader på nanometernivå kan ge stora effekter på dess egenskaper. Ett exempel är mekaniska egenskaper, alltså hur hårt, starkt, eller segt något är. Dessa egenskaper kan variera med temperatur, ett exempel är en sula i ett par sommarskor av gummi, som kan vara mjuk vid rumstemperatur, men blir hård och spröd alltför kalla vinterdagar. Egenskaperna kan dessutom förändras över tid; materialet åldras.
Den här avhandlingen handlar om åldring och försprödning av svetsar i reaktortanken, till följd av temperaturen samt neutronstrålningen inuti ett kärnkraftverk. Reaktortanken är en viktig komponent i ett kärnkraftverk, en stålkonstruktion som är ungefär 15 cm tjock, och som fungerar som barriär för vattnet omkring bränslet. Det är inte möjligt att byta ut en reaktortank då det är alltför kostsamt, om dess egenskaper skulle bedömas vara otillräckliga skulle man vara tvungen att stänga reaktorn. Neutronerna interagerar med materialet i tanken, och skapar så kallade interstitialer och vakanser, alltså atomer som lämnat sina platser samt deras tidigare, nu tomma, positioner, vilket ger en ökad möjlighet för atomer i allmänhet att byta plats i materialet. Effekten av detta är att det bildas nanometerstora kluster (partiklar) av nickel-, mangan-, kisel- och kopparatomer som finns från början som tillsatser eller orenheter i svetsarna. En stor del av försprödningen av reaktortanken som sker under drift har sitt ursprung i dessa kluster.
I avhandlingen beskrivs hur svetsar i material identiskt med det i Ringhals R4 reaktortank åldras. Metoden för att karakterisera klustren är atomsondstomografi, vilket är en sorts mikroskopimetod som ger information om en atoms position och identitet (kemi; till exempel om det är en järn- eller nickelatom) med nära atomär upplösning. En central fråga är om det blir likadana kluster om man bestrålar materialet med samma mängd neutroner, men under en kortare tid. Dessutom har kluster som bildats till följd av enbart hög temperatur (345°C, i den så kallade tryckhållaren) under 28 år undersökts och jämförts med klustren som bildats under bestrålning. Resultaten har gett oss en ökad förståelse, på atomär nivå, om hur svetsarna i reaktortanken försprödas under årtiondens drift.