Stadsrum för fler. En kunskapsöversikt om social utsatthet i stadsutveckling

Rapport, 2024

Det offentliga rummet lyfts ofta fram som en plats för alla. Trots denna övergripande idé står dock ofta olika gruppers intressen och behov mot varandra när staden ska utvecklas. Detta kan leda till att vissa gruppers intressen och behov nedprioriteras till förmån för andras. Det gäller inte minst socialt utsatta grupper, såsom personer i hemlöshet, missbruk och psykisk ohälsa. Det finns därför ett behov av att bättre inkludera dessa gruppers önskemål och behov och hantera målkonflikter mellan olika intressen och behov i det offentliga rummet.

Med detta som bakgrund fokuserar denna rapport på socialt utsatta grupper i det offentliga rummet. Syftet är att utifrån ett stadsbyggnadsperspektiv bidra med en kunskapsöversikt kring social utsatthet och stadsutveckling. Kunskapsöversikten belyser befintlig kunskap kring hur hemlöshet och missbruk hanteras och värderas i stadsutvecklingsprocesser med två huvudfokus; dels en sammanställning av relevanta vetenskapliga publikationer, dels en sammanställning av dokumenterade erfarenheter från genomförda stadsutvecklingsprojekt. Framför allt riktas fokus mot hur målkonflikter mellan olika gruppers behov i det offentliga rummet hanteras i stadsbyggnadsprocessen och i den fysiska miljön samt konsekvenserna av olika åtgärder.

Studien bygger dels på en genomgång av vetenskapliga publikationer, främst inom urbanteori, urban geografi, landskap, droger, hälsa och psykologi, dels på en genomgång av olika publikationer som presenterar ett antal nordiska exempel där man arbetat med att inkludera socialt utsatta i stadsutvecklingen. Arbetet har skett i dialog med representanter för Göteborgs stad.

Genomgången av de vetenskapliga publikationerna pekar på att forskningen kring socialt utsatta i det offentliga rummet ofta har fokuserat på hur dessa grupper exkluderas genom lagar, förbud och designstrategier. Kritisk forskning pekar på att denna exkludering är en del av ett ökat fokus på att locka attraktiva grupper till städerna, vilket strider mot idén om allas rätt till det offentliga rummet. Samtidigt finns forskning som nyanserar denna bild och pekar på vikten av att hantera målkonflikter och betonar att övervakning och kontroll ibland kan öka tryggheten även för socialt utsatta. Det finns dock en generell brist på empirisk kunskap kring vad socialt utsatta har för behov och önskemål i det offentliga rummet.

Genomgången av de nordiska exemplen visar på vikten av att arbeta med strategier för socialt utsatta på olika skalnivåer, både på en övergripande kommunal nivå, på stadsdelsnivå och på en lokal nivå. Vidare visar den på vikten av att arbeta med hela stadsutvecklingsprocessen och involvera många olika aktörer, inklusive socialt utsatta. Genomgången lyfter också fram exempel på hur man kan arbeta med placering och utformning av stadsrum för socialt utsatta för att förbättra för de socialt utsatta och samtidigt hantera målkonflikter.

Sammantaget visar studien på vikten av att utgå från allas rätt till det offentliga rummet, men också på nödvändigheten av att kunna kompromissa för att hantera de målkonflikter som kan uppstå mellan olika intressen.