Sprickmodellering enligt konceptet med materiella krafter
Övrigt konferensbidrag, 2003
Bidraget avser att förena en icke-linjär brottmodell, formulerad som en kohesiv zon (KZ) lag,
och en brottmodell formulerad som ett J-integraluttryck. Genom att studera det inversa
deformationsproblemet erhålls konceptet med materiella krafter (ursprungligen introducerat av Eshelby [1] på 50-talet), vilka är direkt kopplade till defekter i materialet såsom t ex sprickor eller inklusioner. Vi utvidgar den konventionella formuleringen av det inversa
(materiella) problemet genom att inkludera diskontinuerlig sprickkinematik i formuleringen.
Som ett resultat erhålls på ett naturligt sätt den materiella spänningsvektorn och den materiella
diskontinuiten (=sprickpropageringen) som energikonjugerade storheter. Som ett specialfall,
då den kohesiva zonen lokaliseras till sprickspetsen, identifierar vi ”J-integralen” (som en
vektoriell kraft) energikonjugerad med sprickförlängningen i materialet. De materiella
krafterna erhålls vanligtvis via ”post-processering” av det direkta framåtproblemet. Med den
aktuella formuleringen, som involverar ett specifikt förskjutningsfält för diskontinuiteten, kan
vi dock lösa det direkta framåtproblemet för den kontinuerliga delen av deformation samtidigt
med den inversa diskontinuiteten med FEM, varvid en alternativ metod för beräkning av Jintegralen
erhålls.
Bidraget presenterar genomförda FE-analyser av och en jämförelse mellan tre olika
beräkningsmodeller på ett förskjutningsstyrt interfaceproblem (se figur). Sprickkinematiken
beskrivs av starka diskontinuiteter, dvs. diskontinuiteter i förskjutningar vilket resulterar i
kopplade jämviktsekvationer på svag form för två olika fält i enlighet med XFEM-konceptet
(Extended Finite Elements); ett kontinuerligt förskjutningsfält och ett diskontinuerligt fält
som representerar sprickan. Den första analysen baseras på en KZ-modell för sprickan i det
inversa problemet medan den andra använder en KZ-modell i det direkta framåtproblemet
med regulariserad diskontinuitet med Cauchy-spänningen som argument. Dessa två metoder
utvärderas och jämförs med en tredje där J-integralen används som initieringsvillkor och
beräknas utifrån det inversa materiella problemet.