Utformning av anpassad krisinformation: Crisis information practices in Swedish municipalities regarding adaption for people with communication difficulties

Other conference contribution, 2024

Att ha språkförståelsesvårigheter kan orsaka utmaningar i att hitta och förstå information som är avgörande för allmänhetens säkerhet vid en kris. Informatörer i kommuner som utformar krisinformation behöver specifik kunskap när de ska sprida information som är riktad till alla medborgare. Denna studie syftade till att undersöka hur kunskap och praxis vid utformningen av krisinformation förhåller sig till riktlinjer för universell design av krisinformation.

Via en enkät samlades svar från 25 personer i svenska kommuner som arbetar med krisinformation som kommunikatörer eller IT-strateger. Resultaten jämfördes med riktlinjer för universell design av krisinformation.

Analysen visade ett fokus på tydlig och koncis kommunikation, där 60 % prioriterade tydlighet och 16 % läsbarhet genom lättlästa alternativ. Multimodala tillvägagångssätt, som att kombinera text med bildstöd, ljud och video, användes mindre ofta (8 %). Anpassningar till den lokala kontexten varierade. 32 % rapporterade att de utformar material på andra språk än svenska, men förekomsten av kognitiva anpassningar var begränsad. Istället hänvisade de ofta till nationella publikationer. Cirka 40 % uppgav att de ibland gjorde anpassningar för kognitiva eller språkliga svårigheter.

När modifieringar gjordes för att tillgodose fysiska eller kognitiva funktionsnedsättningar testades inte 75 % av materialet före distribution. I de fall där testning genomfördes, utfördes den främst inom organisationen, med begränsat eller inget deltagande av slutanvändare.

Noterbart är att 40 % uppgav att de saknade erfarenhet av att utforma tillgängligt material för personer med kognitiva eller språkliga behov. 57 % rapporterade otillräcklig kunskap eller tid, medan 37 % rapporterade att de saknade både och. Dessa resultat understryker behovet av riktade resurser och utbildning för att förbättra inkluderande kriskommunikationspraxis.

Sammanfattningsvis behövs mer tid och utbildning för att skapa inkluderande krisinformation som är lämplig för medborgare med språksvårigheter, såsom personer med kognitiva funktionsnedsättningar eller annat modersmål.