Att överbrygga klyftor: Barn och planerare som medskapare av stadens rum
Forskningsprojekt , 2014 – 2017

Medborgardialog i planering står högt på agendan i de flesta svenska kommuner och detta intresse delar vi med många andra europeiska länder. Det sägs att en "participatory turn" har utvecklas med stormsteg de senaste åren, vilket är tydligt inom både forskning och praktik.

I Sverige har detta fått synliga avtryck i Sveriges kommuner och landstings verksamhet. Många kommuner poängterar i budget och styrdokument vikten av dialog som ett komplement till representativ demokrati. En grupp som ofta lyfts fram när det gäller medborgardialog är barn och ungdom. Denna grupp anses ha särskilt lite inflytande i planering, trots att det i svensk lagstiftning anges att barn ska ha möjlighet att påverka frågor som rör dem. Detta forskningsprojekt handlar om hur barn och unga kan få större inverkan på stadsutveckling.

Enligt forskning om medborgardialog i planering finns det inte någon brist på metoder, men det saknas systematisk utvärdering av vilka metoder som lämpar sig för olika typer av dialog. Speciellt gäller detta digitala verktyg, som exempelvis dataspelsbaserad dialog. Särskilt poängteras att det saknas implementeringsforskning, alltså forskning där akademiker tillsammans med praktiker utvecklar kunskap om hur medborgardialog i planering kan göras till ordinarie process.

Detta forskningsprojekt har därför valt att fokusera på tre viktiga frågor:

(a) vilken typ av kunskap och erfarenhet bidrar barn och unga med när de deltar i planeringsprocesser?;

(b) hur kan en dialog mellan barn och planerare komma till stånd?;

och (c) hur kan digitala verktyg användas för att underlätta denna process?

Det teoretiska ramverk som projektet använder för analys innehåller teorier om dialog och deliberativ demokrati samt teorier om "empowerment" vilket kan översättas som kapacitetsbyggande processer där invånare ingår. Den högsta graden av deltagande innebär att invånare själva initierar processer eller tilldelas ansvar att fatta beslut i särskilda frågor (medborgarbudget är ett sådant exempel).

I projektets ramverk för analys ingår även teorier om "action planning", som handlar om att i en tid med hastiga svängningar i samhällsplaneringen och allt mer ökande klyftor mellan fattiga och rika, kan planerare behöva utveckla en ny professionell roll. En roll som innebär att i processen kunna ge röst åt vissa grupper av invånare, som ofta har svårt att få sin röst hörd. Genom lokal närvaro kan planerarna också bidra till att länka det lokala till andra nivåer i samhället. På så sätt kan kunskap från exkluderade grupper tillföras stadsutvecklingsprocesser och bidra till att göra staden bättre, ur dessa gruppers perspektiv.

Den treåriga projektplanen är med utgångspunkt från dessa tankar formad som en forskningsprocess med "proaktivt deltagande". I denna deltar, förutom forskare från olika discipliner, även lärare och barn (6-15 år) från skolor i två områden i Göteborg, preliminärt Hammarkullen och Majorna. Dessutom deltar planerare, som är anställda centralt och lokalt i kommunen med uppgift att genomföra exempelvis förtätningsplaner i dessa områden.

Projektplanen har två nära sammanflätade delar: deltagande aktion och kunskapsproduktion. I aktionsfasen testar barnen, under ledning av forskare och lärare och som en del av skolarbetet, olika vertyg och metoder för medskapande design i stadsutveckling. Verktyg som kan komma att prövas är exempelvis Urbania, Min stad och Minecraft. Även i kunskapsproduktionsfasen, som syftar till att svara på forskningsfrågorna, bidrar barn, lärare och planerare genom att tillsammans med forskarna utvärdera hur verktygen fungerade i olika avseenden. Kunskapsproduktionsfasen karaktäriseras alltså inte bara av analys utan även av syntes.

Projektet avser att i samverkan med alla i projektet generera lösningar om hur barns deltagande i stadsutveckling kan göras till en ordinarie process där grundskola och planeringsinstitutioner samverkar. Alltså en sammanlänkning mellan skolans läroplan och den praxis som kommunens olika planeringsinstitutioner har när det gäller planering. Det innebär att, som en del av grundskolan, ge barn möjlighet att utveckla kunskap om hur det är att vara samhällsbyggare och samtidigt tillföra stadsutveckling deras viktiga kunskap.

Deltagare

Pontus Wallgren (kontakt)

Universitetslektor vid Chalmers, Industri- och materialvetenskap, Design and Human Factors

Monica Billger

Professor vid Chalmers, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Arkitekturens teori och metod

MariAnne Karlsson

Professor vid Chalmers, Industri- och materialvetenskap, Design and Human Factors

Jenny Stenberg

Docent vid Chalmers, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Arkitekturens teori och metod

Samarbetspartners

Göteborgs universitet

Gothenburg, Sweden

Finansiering

Formas

Finansierar Chalmers deltagande under 2014–2017

Relaterade styrkeområden och infrastruktur

Hållbar utveckling

Drivkrafter

Building Futures (2010-2018)

Styrkeområden

Mer information

Projektet på Chalmers webb

http://www.chalmers.se/en/projects/Pages/B...

Senast uppdaterat

2017-03-28