Hållbarhetsanalys med SCORE-metoden av in situ-lösningar inom Södra området, BT Kemi, PM 190115.

Rapport, 2019

En hållbarhetsanalys av två nya alternativ med in situ-sanering inom BT Kemis södra område har genomförts. I analysen har dessa in situ-åtgärder jämförts med schaktsanering i kombination med termisk behandling respektive deponering. Analysen kompletterar den hållbarhetsanalys av saneringsåtgärder som tidigare genomförts år 2016 av Chalmers tekniska högskola. 

Föreslagna in situ åtgärder innebär termisk avdrivning med förångning av föroreningar. Insamlade föroreningar behandlas på plats med kolfilter. De två föreslagna in situ-alternativen skiljer sig åt med avseende på den schaktning som behöver göras som ett komplement till in situ-saneringen.

Hållbarhetsanalysen ska kunna utgöra ett underlag för val av åtgärdsmetod. Den kompletterande hållbarhetsanalysen har genomförts med SCORE-metoden, vilken utvecklats vid Chalmers tekniska högskola.

Utifrån den genomförda kompletterande hållbarhetsanalysen av saneringsalternativ inom BT Kemi Södra området kan följande slutsatser dras:

In situ-åtgärder uppvisar en högre grad av hållbarhet - uttryckt som ett sammantaget hållbarhetsindex där miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet vägs samman - än åtgärder med schaktsanering.
In situ-åtgärderna presterar bättre än schaktsaneringsåtgärder i den miljömässiga dimensionen och marginellt bättre i den sociala dimensionen.
På grund av högre åtgärdskostnader presterar in situ-åtgärderna sämre än schaktsaneringsåtgärder i den ekonomiska dimensionen.
Osäkerheterna i bedömningarna är stora, framförallt till följd av osäkerheter avseende åtgärdskostnader och externa ekonomiska effekter i samhället (framförallt inverkan på fastighetspriser i Teckomatorp).
Den genomförda osäkerhetsanalysen visar att det är ca 65 % sannolikhet att en in situ-åtgärd är den mest hållbara åtgärdslösningen.
Av de två studerade in situ-alternativen får Alternativ 1 (In situ-sanering med begränsad schaktning) ett något högre sammantaget hållbarhetsindex än Alternativ 5 (In situ-sanering med schaktning av betsvämmeområdet och jordtvätt av betongen). Detta beror framförallt på en lägre kostnad för Alternativ 1. Skillnaden är dock liten mellan dessa alternativ och det ska påpekas att det råder osäkerhet kring huruvida det är möjligt att genomföra borrningar genom betsvämmornas betong så att denna mera omfattande in situ-sanering kan göras. Testborrningar har dock gett positiva resultat, vilket indikerar att schaktning och uppgrävning av betong skulle kunna undvikas eller bli mycket begränsad.
Sammantaget visar den genomförda analysen att det ur hållbarhetssynpunkt bör vara lämpligt att välja en in situ-lösning framför schaktsanering. Dock är det mycket osäkert vilken av de två in situ-åtgärderna som är mest lämplig. Detta beror på möjligheterna att kunna borra genom betsvämmornas betongkonstruktioner för att installera de rör som behövs för den termiska in situ-behandlingen.