Bedömning av bärförmåga hos befintliga betongkonstruktioner med korroderade släta armeringsstänger

Forskningsprojekt, 2017 – 2020

Korrosion av armering är den vanligaste skadetypen i armerade betongkonstruktioner. Många befintliga konstruktioner såsom parkeringsgarage, hamnkonstruktioner och broar har allvarliga korrosionsskador. Det är inte ovanligt att betongen i täckskikten har spjälkats loss, så att armeringen är frilagd. Skadorna väntas dessutom förvärras på grund av klimatförändringar. Utöver detta, ökar efterfrågan på lastkapacitet ofta över tiden. Det finns därför ett växande behov av tillförlitliga metoder för att bedöma bärförmåga och återstående livslängd av befintliga byggnader.

Inom detta projekt kommer vi att utveckla modeller och kunskap för att göra det möjligt att bedöma bärförmågan hos befintliga konstruktioner med korroderade släta armeringsjärn. Modeller för det saknas för närvarande, och av den anledningen förstärks och ersätts byggnader och anläggningskonstruktioner sannolikt i onödan. Naturligt korroderade provkroppar kommer att användas, vilket gör det föreslagna projektet unikt, och på samma gång mycket relevant. Provkropparna är kantbalkar från en bro i Gullspång som revs i februari 2016, och deras sprickmönster och sprickvidder är noggrant dokumenterade. I detta projekt kommer de att belastas för att undersöka förankringskapaciteten hos de korroderade släta stängerna. Stängerna kommer därefter att tas ut, kapas, vägas, 3D-skannas och provas i dragprov. Från dessa försök kommer information om förankringskapacitet, korrosionsnivå, dragförmåga och seghet vara känd, och vi kommer att koppla dessa egenskaper till de dokumenterade synliga skadorna. Projektet kommer att ge vägledning om hur bärförmågan kan utvärderas baserat på visuell inspektion.

Populärt uttryckt kan man säga att vi kommer att göra det möjligt ”att se hur mycket last en konstruktion tål”. Därigenom kommer projektet att bidra till betydande ekonomiska och miljömässiga besparingar för samhället, och även till att bevara konstruktioner med kulturhistoriska värden. Detta eftersom vi med ökad kunskap kan reparera och ersätta befintliga konstruktioner endast när det behövs, med fortsatt garanterad bärighetsmässig säkerhet.